KMV program 2012 01 25 -A4.pdf - Falkenbergs kommun

sen med jämna mellanrum flyttade runt
inom avgränsade territorier.
Många röseområden tillkom sannolikt
under århundradena närmast kring Kristi
födelse, vilket var en mycket expansiv
period. De brukades av allt att döma
fram till mitten av det första århundradet
efter Kristus, då det verkar ha skett
en omläggning av jordbruket i stora delar
av landet. Då förefaller man ha börjat
bruka marken mer intensivt, varvid betydande
delar av den gamla åkermarken
övergavs. De nya brukningsmetoderna
ledde till framväxten av ett mer organiserat
odlingslandskap, efter hand med fasta
markslag och gränser kring väldefinierade
ytor (inägor/utmark) samt en mer stationär
bebyggelse.
De största röjningsröseområdena, ibland
flera tiotals hektar stora (eller mer), påträffas
idag ofta i skogsmark, på gammal
utmark. Där uppträder de många gånger
tillsammans med förhistoriska gravar och
boplatser. Lämningar efter torp och skoglig
verksamhet från senare perioder förekommer
också inom röjningsröseområdena.
Brukandet inom röseområden har
även avsatt spår inom historiska inägomarker.
1600- och 1700-talens ängs-
och betesmarker var ofta översållade av
gamla röjningsrösen från tidigare faser i
jordbruket, något som framgår tydligt i
äldre lantmäterikartor. På många ställen
kan gamla röjningsrösen idag återfinnas
i kvardröjande gräsmarker och impediment
i åkermarken.
De mest välbevarade miljöerna av det här
slaget finner vi av naturliga skäl i skogsbygden,
där de utgör en mycket central
del av landskapets innehåll, såväl på gammal
utmark som på inägomark. På flera
platser finns närmast ofattbara mängder
välbevarad fossil åkermark, vilken ytterst
har ett ursprung i brons- och järnålderns
röjningsröseområden. Omfattande lämningar
finns bl a i högre terräng längs
Ätrans dalgång, från Gällared och norrut.
Ett synnerligen innehållsrikt område
i Halland är landskapet kring gårdarna
Röjningsröse i bokskog.
19