KMV program 2012 01 25 -A4.pdf - Falkenbergs kommun

36
Bössgårds stora manhus från slutet av 1700-talet.
Okome socken.
Trustorp. Manbyggnad från 1868.
Bland annat på grund av att rationellare
odlingsmetoder infördes, ersattes
den kringbyggda, fyrlängade gårdstypen
från 1800-talets senare hälft av en öppnare
gårdstyp, där oftast en länga tagits
bort för att underlätta framkomsten för
de stora maskiner som efterhand kom i
bruk. Vanligen har det hus som legat mitt
emot boningshuset tagits bort eller så
har boningshuset avskilts från de övriga
byggnaderna. Idag kräver de större jordbruken
allt större och mer ändamålsenliga
ekonomibyggnader vilket inneburit
en fortsatt upplösning av gårdsbilden.
Utmärkande för höglofts- och långloftsstugan
var att de var på endast enkel
rumsbredd, dvs. husen var ett rum breda.
Manhus med dubbel rumsbredd var
ovanligt på bondgårdarna före 1850 men
förekom. Från och med 1800-talets andra
hälft började bostadshus på dubbel rumsbredd
med centralt placerad murstock bli
allt vanligare. Husen blev symmetriska
och var influerade av herrgårdarnas och
prästgårdarnas s k salsbyggnader med sexdelade
planlösning och en centralt placerat
stort rum, ”salen”. Ritningar kunde
fås i olika mönsterböcker som blev vanliga
under 1800-talets andra hälft.
Husen har väl tilltagen höjd i bottenvåningen
och är ofta i 1 ½ plan med frontespis.
Byggnaderna uppfördes vanligen i
timmer eller plank. Exempel på bostadshus
på dubbel rumsbredd från 1800-ta-
let och början av 1900-talet är t ex Veka
1:13, Hönryd 4:1, Kockagård i Sörby,
Trustorp i Ljungy och arrendatorsställets
manhus i Morup.
Byggnadssättet förändrades på flera sätt.
Tegelhus börjar dyka upp även på landsbygden.
Runt Ugglarp byggs flera mangårdsbyggnader
i tegel redan i mitten på
1800-talet p g a. närheten till tegelbruket
i Stensjö. Annars är tegelhusen på landsbygden
främst knutna till samhällen. Särskilt
verksamheter såsom skolor, mejerier
och industrier och hus med anknytning
till järnvägen och de nya stationssamhällena,
uppförs i tegel under slutet av
1800-talet.
De traditionella skiftesverks- och timmerhusen
fick ge vika för modernare regelverkskonstruktioner
Den framväxande
sågverksindustrin gjorde det sågade virket
tillgängligt och under 1900-talets första
årtionde började hus att kläs med panel
och rödfärgas. Spån och tegel ersatte torv
och halm som taktäckningsmaterial. Omkring
1900 blir tillbyggda glasverandor
och olika mönstersågade detaljer vanliga.
Även ekonomibyggnaderna genomgick
stora förändringar. Ladugårdarna blev allt
större och skiftesverks- och korsvirkeshusen
ersattes av konstruktioner i resvirke,
tegel och sten, ofta i kombination. Resvirket
kläddes med en brädpanel, (lock-
eller locklistpanel), som rödfärgades.