För barnets bästa – en antologi om idrott ur ett ... - GIH

hjärtats anpassnIng tIll tränIng och rIsker hos barn och unga
men successivt förvärras och kräva en operation i vuxen ålder. Det behövs därför
regelbundna kontroller under uppväxten.
Barn med betydelselösa eller lindriga hjärtfel kan leva som vanligt och behöver
ingen anpassning av sin fysiska aktivitet. Det är viktigt att föräldrar och skolpersonal
är medvetna om detta så att inte överbeskydd leder till att barnet hindras
från att delta i idrottsundervisning och andra aktiviteter i skolan och på fritiden.
Barn med måttligt svåra korrigerade hjärtfel eller hjärtfel som kan förvärras med
tiden, bör få råd om fysisk aktivitet av sin hjärtläkare. Ofta kan de delta utan restriktioner
men med hänsyn till tillståndets art eller behandling, som pacemaker
eller blodförtunnande medicinering, kan det vara motiverat med vissa specifika
säkerhetsåtgärder för enstaka barn. Det handlar till exempel om att undvika kontaktsporter,
dykning med tuber och tävlingsidrott. Det torde vara värdefullt att
inkludera dessa barn i föreningsidrotten.
Barnen med svåra hjärtfel, ofta korrigerade till en icke normal cirkulation, behöver
en mer långtgående individuell bedömning av den fysiska förmågan och hur
lämpligt det är för dem att idrotta. Även för dessa barn är det viktigt att röra på sig
utifrån sin förmåga, för att förhindra övervikt och andra komplikationer gå grund
av inaktivitet och få uppleva rörelseglädje tillsammans med andra. Hos några
barn har den svåra hjärtsjukdomen i uppväxten givit en tillväxthämning. Upprepade
operationer i bröstkorgen i tidig ålder kan ge deformiteter, men träning
kan förbättra kroppshållning och muskelstyrka. Resurspersoner för dessa barn
är, förutom föräldrarna, teamen med läkare, hjärtsjuksköterska och specialiserad
sjukgymnast. Denna grupp av barn torde ha stora likheter med andra grupper av
funktionsnedsatta när det gäller hur vuxna bör se på barnens föreningsidrottande
och vilka handlingsplaner som ska finnas. Speciellt för gruppen är att personerna
har ett rörelsehinder som betingas av deras begränsade hjärtfunktion och därmed
inte syns utanpå, samt att hjärtsjukdomarna är behäftade med en dödlighet som
kan drabba när som helst. Det skapar helt naturligt en oro men det får inte förhindra
att dessa barn får möjlighet till kontakter och upplevelser av skilda slag.
Ett exempel ur min egen erfarenhet var en ung man från en liten ort i Mellansverige,
inflyttad från före detta Jugoslavien. Vid sitt första besök på universitetssjukhusets
specialmottagning bekräftades det att han hade ett mycket allvarligt icke
operabelt hjärtfel, som bland annat ledde till att syrefattigt blod transporterades
ut i kroppen vilket gav honom en starkt blå hudfärg och en ytterligt reducerad
fysisk arbetsförmåga på grund av bristande syretillförsel. Mannen berättade att
han tyckte mycket om att spela fotboll och att han spelade i ett lag. Vid närmare
105