För barnets bästa – en antologi om idrott ur ett ... - GIH

gunnar elvIn
för de rättigheter som alla barn över hela världen har. Det ligger nästan implicit i
begreppet konvention, något som överenskommits på hög nivå. Ett slags generellt
principdokument som med nödvändighet blivit lätt utvattnat för att alla länder
ska kunna enas och ställa sig bakom.
Men barnkonventionen är mycket mer än så. Jag menar att konventionen är möjlig
att använda och förhålla sig till här och nu, i vardagen, i skolan, i hemmet och
för den delen på en idrottsplan. Och det är först då den på allvar börjar förändra
villkoren för barn och unga.
Det finns en förpliktelse om att konventionen ska förverkligas. Samtidigt saknas
det ett slutligt mätbart tillstånd då konventionen kan sägas vara genomförd. Den
är i någon mening relativ. Att genomföra barnkonventionen är att ständigt förbättra
det som går att förbättra. Det är denna strävan som är en av konventionens
styrkor och som gör att alla länder kan arbeta sida vid sida för att stärka barnets
rättigheter.
Barnperspektivet – inifrån och ut
Begreppet barnperspektiv används ofta när vi talar om att göra det bättre för barn
och ungdomar. Men vad menar vi egentligen med det? Kan man ha större eller
mindre barnperspektiv? Finns det kanske olika barnperspektiv? Ja, enligt min
mening finns det skäl att göra en distinktion mellan barnperspektivet hos samhället,
de vuxnas och barnen själva.
Samhällets barnperspektiv utgår från den kollektiva synen på barn och ungdomar.
Det handlar om hur lagstiftningen ser ut, riktlinjerna för skolgång, myndighetsålder,
rösträtt och liknande fastställda förutsättningar. Barnkonventionen är också
en del av vår tids gemensamma samhälleliga barnperspektiv. Konventionen är
förvisso inte lag i Sverige men väl ett folkrättsligt bindande dokument som Sverige
åtagit sig att följa. Den är också ett utryck för samhällets värdegrund. Den starka
kopplingen till barnets rättigheter gör att vi här bör tala om ett barnrättsperspektiv.
Varje vuxen har också ett barnperspektiv. Som förälder har man till exempel en
syn på sin uppgift i förhållande till sina egna och andras barn. En del tror på ett
auktoritärt förhållningssätt och förväntar sig särskild respekt från barn med hänvisning
till det faktum att de är barn och i någon mening underordnade. Andra
drar åt ett annat håll och låter alltid barnet ta mest plats.
148