För barnets bästa – en antologi om idrott ur ett ... - GIH

arns perspektIv på barnrättsperspektIvet
11. Arbeta med att alla ska vara lika mycket värda i idrotten (till exempel oavsett
prestationsförmåga eller kön).
12. Tänk på hur barn kan ha olika erfarenheter som påverkar deras uppfattningar
och beteende.
Resultaten i studien indikerar dock att barns bästa inte behöver vara samma sak
för alla barn. Ett beslut kan i praktiken ge olika effekter för olika barn. Idrottspraktikens
komplexitet påverkar hur analysen av barns bästa kan göras. Barnens
röster är centrala att väga in om man vill förstå deras intressen, behov och förutsättningar.
Däremot går det inte att bara fråga barnen som idrottar eftersom de
själva är delaktiga i en kontinuerlig socialisation och medkonstruktörer av idrottsmiljön.
I denna studie framkommer att barns upplevelser bland annat påverkas av
faktorer som barnens idrottsliga prestationsförmåga, barnets kön, generationsrelationer,
barnens interaktioner och ledarnas kvalitet. Det skulle innebära att dessa
faktorer kan vara relevanta att ta med i en analys av barns bästa eller när man vill
anlägga ett barnperspektiv inom barn- och ungdomsidrotten.
Formuleringen att sätta barns bästa i främsta rummet visar att barns bästa inte
alltid är den enda faktorn som finns att beakta. Det som anses viktigast kan skilja
sig mellan enskilda barn, mellan olika grupper av barn eller mellan barn och vuxna.
Jag har i en tidigare studie visat att barn och vuxna ser olika värden i idrotten
vilket även påverkar deras beteende. I den studien visade det sig att både flickor
och pojkar agerar utifrån en social logik och då särskilt utifrån värdet av kompisar,
medan ledare agerar utifrån en idrottslig logik och särskilt utifrån värdet av att
forma en högpresterande idrottsutövare. I och med att barn och vuxna befinner
sig i generationsrelationen där vuxna anses ha större rätt att bestämma finns risken
att barnens värden hamnar i bakgrunden inom barnidrotten.
Resultaten stämmer med andra studier, exempelvis Pitchford med flera, som fann
att barn ofta har svårt att göra sina röster hörda inom idrotten. Samtidigt säger
barnen till mig att de inte behöver någon hjälp för att göra sina röster hörda. Hur
kan då barnen uppleva det som normalt att inte få säga vad de tycker eller att de
inte får vara med och bestämma? En förklaring är att de litar på att vuxna vet
bäst. Ledarna får en slags expertstämpel som barn inte kan eller vågar ifrågasätta.
Barnens begränsade erfarenheter av medbestämmande ser ut att bli ett hinder för
dem att uttrycka sig och verkligen säga vad de tycker när de väl blir tillfrågade,
framför allt till ledarna. Ett traditionellt generationssystem med vuxna som bestämmer
över barnen tycks tas för givet inom dessa barns idrottsverksamheter.
För att barnens perspektiv tydligare ska kunna sättas i centrum behöver relatio-
125