För barnets bästa – en antologi om idrott ur ett ... - GIH

kIm WIckman
dier som visar att flickor och kvinnor med funktionsnedsättning inte uppmunt-
ras att delta i idrott och motionsaktiviteter i samma utsträckning som pojkar och
män med funktionsnedsättning. Möjligheten att identifiera sig med idrott försvåras
också för flickor och kvinnor med funktionsnedsättning genom idrottens nära
koppling till vissa maskulina normer så som exempelvis dominans, självsäkerhet
och aggression. Sådana normer kan också försvåra alternativa identitetskonstruktioner
bland pojkar och män med funktionsnedsättning. Tidigare forskning visar
att många flickor och kvinnor med funktionsnedsättning har svårt att se sig själva
som dugliga och deltagande subjekt och att de har få socialisationsagenter när det
gäller idrott och motion. I kontrast till ovanstående resonemang finns det vetenskapliga
studier som hävdar att flickor och kvinnor med funktionsnedsättning i
alla tider har tävlat och tränat i olika sammanhang och på olika nivåer men att
det inte har synliggjorts i historieböckerna. Kvinnor med funktionsnedsättning
upplever också, i likhet med män med funktionsnedsättning, idrott som positivt i
fråga om självuppfattning, kroppslig kompetens och prestation, trots att normföreställningarna
är starkt präglade av maskulina ideal.
Mot bakgrund av vad som sagts ovan finns det i konventionstexterna stöd för att
särskilt bekämpa diskriminering av flickor och kvinnor med funktionsnedsättning
i den idrottsliga kontexten, och särskilt flickor bör uppmuntras till idrottande eftersom
de ofta kommer i kontakt med idrott och motionsaktiviteter sent i livet på
grund av bristande uppbackning från omgivningen. Ytterligare ett argument är att
idrott, när den fungerar som bäst, bidrar till att flickors självständighet, självtillit
och egenvärde stärks.
Förbättra förutsättningarna för ökad självständighet
och självbestämmande
I barnkonventionen artikel 2 och 23 och i Barnrättskommitténs allmänna kommentarer
nr 9 – Rättigheter för barn med funktionshinder – framgår att ett barn
med funktionsnedsättning ska garanteras levnadsförhållanden som främjar självförtroende
och underlättar barnets aktiva deltagande i samhället. Barnet ska få
effektiv tillgång till olika tjänster på ett sätt som bidrar till barnets största möjliga
inkludering i samhället och individuella utveckling. Konventionsstaterna uppmanas
enligt artikel 23 till att göra det möjligt för barn med funktionsnedsättning att
förverkliga sina rättigheter.
48