Ladda ner (pdf) - Arbetarhistoria

klimatförändringarna. Den uppmanade alla berörda att arbeta
tillsammans för att »ta itu med det hot mot mänskligheten och
miljön som den globala uppvärmningen innebär». 23
Förbundet fortsatte att konsultera sina medlemmar. I maj
2007 godkände förbundets nationella konvent, med ungefär
400 delegater från varje kolgruva och kraftstation i landet,
enhälligt en annonskampanj för en miljon dollar för att
bemöta »vanföreställningen att passivitet inför klimatförändringarna
skyddar jobben. Ingenting kan vara mer felaktigt». 24
Förbundets »klimatförändringspolicy» som offentliggjordes
i september 2007 konstaterade att förbränning av kol spelar
en huvudroll i utsläppen av växthusgaser. Den fastslår att
»vi måste bidra på ett ansvarsfullt sätt för att hitta lösningar
på de uppenbara hoten som av människan orsakade klimatförändringar
innebär» och »våra medlemmar och alla australiensare
behöver mobiliseras, i sina hem, i samhällen och på
arbetsplatser för att diskutera klimatförändringarna och hur
man kan bekämpa dem». 25
Förbundscirkuläret i november 2007 började med konstaterandet
att världen behöver Australiens kol, men att utsläpp
från dess användning bidrar till klimatförändringarna. »De
måste minskas kraftigt.» I slutsatserna togs de sociala aspekterna
på dämpande åtgärder upp på nytt: »Vi måste alla lära
oss att leva och arbeta annorlunda. Utmaningen måste mötas
rättvist och rimligt om det ska vara möjligt att vinna hela samhällets
stöd, vilket behövs för framgång.» 26
Gröna grupper är emellertid kritiska mot CFMEU:s stöd för
koldioxidlagring, Carbon capture and storage, CCS, som först
tog form i december 2007. 27 I samarbete med WWF tog
CFMEU fram ett dokument 2009 där de stöder den ökande
spridningen av förnyelsebar energi och introduktionen av
utsläppsrätter, men argumenterade för att utveckling av CCS
var avgörande för användningen av kol i en värld med koldioxidrestriktioner.
Resonemanget var i huvudsak att det är
uppenbart att utvecklingsländerna kommer att behöva kol
och gas för årtionden framöver, så »vi måste reducera utsläppen
från deras användning om vi ska kunna stoppa farliga klimatförändringar».
28
Vid förbundets klimatförändringskonferens i Adelaide den
24 september 2009 resonerade Maher kring den speciella
situation som medlemmarna befinner sig i när de arbetar inom
en industri som »dödar planeten». En medlemsundersökning
visade att hälften av medlemmarna kände sig anklagade av
»anti-koldioxid-grupper». Han påpekade att gruvarbetare har
»demoniserats» på ett orättvist sätt eftersom CFMEU harvarit
för en ratificering av Kyotoprotokollet, för införande av handel
med utsläppsrätter och för investeringar i »lågutsläppsenergi».
I kolgruvedistrikt som La Trobe Valley och Hunter Valley
har CFMEU arbetat med olika lokala grupper för att utveckla
utfasningsplaner av kolet medan det säkerställs att arbetarna
har alternativa sysselsättningsmöjligheter. Vid ett offentligt
möte i Melbourne 2012 hävdade CFMEU-ordföranden i La
Trobe Valley, Luke Van Der Meulen, att kapitalismen »dödar
oss» och att den fria marknaden var problemet och inte problemets
lösning, när det gäller klimatförändringarna. Hans
organisation var positiv till en systematisk utveckling av »klimatförändringsjobb»
med en omplacering av arbetare från
olje- och kolindustrier till solkrafts- och andra förnyelsebara
industrier och rättvisa övergångsstrategier för att säkerställa
att pengar dirigerades till gröna jobb och kompensation till
friställda arbetare, inte till kraftbolagen. 29
Bortom rött och grönt
De nuvarande klimat- och ekonomiska kriserna framhäver
arbetarrörelsens och miljörörelsens gemensamma intressen.
Inte nog med att det inte finns några jobb på en död planet,
det finns fler jobb i en hållbar ekonomi än i en ohållbar.
Genom att prioritera bruk av arbetskraft i stället för av naturresurser
kan en hållbar grön ekonomi garantera stabila och
höga sysselsättningsnivåer utan att kräva en allmänt skadlig
ekonomisk tillväxt som underminerar jobbtrygghet i en icke
hållbar ekonomi.
Den »gröna jobb»-retoriken inspirerar miljöaktivisterna
och accepteras av de flesta fackliga medlemmarna, eftersom
den inte kräver avsteg från den traditionella fackliga betoningen
på anställningstrygghet. Ett exempel är en facklig konferens
om klimatförändring som hölls den 9 oktober 2010,
sponsrad gemensamt av Victorian Trades Hall Council och
Climate Emergency Network. Där manade man till »rättvis
omvandling» eftersom »det inte får bli arbetarna och deras
samhällen som tvingas acceptera lägre levnadsstandard och
missgynnas». Slutresolutionen deklarerade:
Vi förkastar marknadsbaserade lösningar som ’carbon pricing’
(skatt på koldioxidutsläpp och handel med utsläppsrätter)
och kräver i stället regleringar och direkta statliga
investeringar i förnyelsebar energi för att verkligen säkerställa
att de som förorenar betalar (’polluters pay’) för den
övergång som vi behöver. 30
I anslutning till konferensen etablerades ett fackligt nätverk
för klimataktion, som driver kampanjer för »En rättvis övergång
till arbetskraftintensiva förnyelsebara energilösningar –
Fackligt inflytande och kollektivanslutna jobb – En tioårig
övergång till 100% förnyelsebart – Statlig reglering, inte marknadsmisslyckanden
– Inget nytt kol.» 31
Fackliga aktioner kring klimatförändringarna tillsammans
med miljöaktivister hjälper också facket som organisation.
ACTU menar att facket måste göra något mer än att förhandla
om bättre löner och arbetsvillkor, annars misslyckas det att
engagera arbetare som är nöjda med sina jobb. »Värderings-
Arbetarhistoria 2012:3–4 11