Ladda ner (pdf) - Arbetarhistoria

ARBETE & KLIMATRÄTTVISA
ackumulationen, det vill säga investeringar i syfte att förmera
kapitalet genom profit eller ränta. GOD-hypotesen är inte
unik för (eko)marxismen utan omfattades även av exempelvis
ekonomen Joseph Schumpeter som menade att en stationär
kapitalism är en contradictio en adjecto (självmotsägelse). 8 Men
till skillnad från såväl borgerliga som socialistiska tillväxtanhängare
delar ekomarxister den radikala miljörörelsens förståelse
av fortsatt ekonomisk tillväxt som ohållbar. Trots att
teknologiska landvinningar tenderar att minska samhällsekonomins
relativa miljöpåverkan (påverkan per krona) har denna
effektivisering alltid med god marginal
ätits upp av tillväxten, så att den absoluta
miljöpåverkan fortsätter öka. En historisk
frånvaro av absolut frånkoppling (decoupling)
mellan tillväxt och miljöpåverkan
är ett empiriskt faktum som dock allt
för ofta förnekas av politiker och ekonomer,
9 men innebär givetvis inte att en
frånkoppling är teoretisk omöjlig. Unikt
för ekomarxismen är dock att frånkopplingens
(o)sannolikhet analyseras i relation
till det kapitalistiska systemet. Redan
den klassiske politiske ekonomen William
Stanley Jevons noterade i The Coal
Question; An Inquiry Concerning the Progress
of the Nation, and the Probable Exhaustion of
Our Coal Mines (1865) att ångmaskinernas
förbättrade effektivitet inte ledde till att
mindre kol konsumerades; tvärtom ledde
det till utgiftsbesparingar som användes
till att utöka produktionen och därmed
till större kolkonsumtion, inte mindre.
Denna så kallade Jevons paradox ger en
förklaring till varför en avmaterialiserad, grön kapitalism aldrig
har, eller kanske någonsin kommer att, förverkligas. Så
länge kapital ackumuleras kommer effektiviseringar att yttra
sig i ökad volym, inte minskad; i ökad miljöpåverkan, inte
minskad. 10
Samtidigt som ekomarxister delar miljörörelsens analys av
tillväxten som i grunden ohållbar, anser de alltså till skillnad
från exempelvis ekologiska ekonomer att en stillastående eller
rent av krympande kapitalistiskt ekonomi är omöjlig. 11 Strikt
logiskt borde därmed en ekomarxistisk analys utmynna i att
en hållbar kapitalism är en självmotsägelse, men i den frågan
råder något delade uppfattningar. 12 En typisk attityd är James
O'Connors, som på frågan om hållbar kapitalism är möjlig
säger att det korta svaret är nej, medan det längre svaret är
»förmodligen inte». 13 Andra vågens John Bellamy Foster svarar
däremot entydigt nej på frågan. 14
För ekomarxisten som ser grunden till miljöförstöringen i
själva kapitalismen blir det självklart att avvisa gröna mark-
48 Arbetarhistoria 2012:3–4
Paul Burkett sökte i Marx and Nature visa att
Marx natursyn hade en inre logik, sammanhang
och analytisk kraft.
nadslösningar15 eftersom dessa inte bryter mot kapitalackumulationens
logik utan tvärtom syftar till ökad tillväxt och
därmed om något bara kommer att förvärra miljökrisen. Inom
både marxism och ekologiskt tänkande finns en långvarig
skepsis mot att betrakta kapitalismens tendens att överföra
kostnader på externa parter som ett »marknadsmisslyckande»
– redan William Kapp kallade kapitalismen för »an economy
of unpaid cost» 16 – och David Harvey är inte ensam om att ha
försäkrat att »if capital is forced to internalise all of these
[external social and environmental] costs then it will go out of
business. That is the simple truth.» 17
Ekomarxismens, inte minst i den andra
vågens tappning, tvärsäkerhet kring det
omöjliga i en hållbar kapitalism har dock
kritiserats från post-marxistiskt håll där
en parallell dras till Ernesto Lacleaus och
Chantal Mouffes kritik av marxismens
tendens till »ekonomisk determinism». 18
Blair Sandler menar att en grön kapitalism
är möjlig och pekar på att exempelvis
försäkringsbranschen har börjat ta
klimatförändringen på allvar och lobbar
för minskade utsläpp. 19 Nu snart 20 år
senare kan man konstatera att tiden börjar
rinna ut för denna gröna kapitalism,
som även om den vore teoretiskt möjlig
är på väg att bli en kapitalistisk upprepning
av det sovjetiska »a path not taken».
Ekomarxismens första våg
Trots relativt tidiga försök att analysera
miljökrisen marxistiskt 20 stod socialismen
knappast särskilt högt i kurs i ekologiska
sammanhang under 1970- och 80-talen. Givet den historiska
utgångspunkten förefaller det naturligt att de första
försöken att ärerädda marxismen började med att kritiskt
granska den egna traditionen och ta intryck från olika ekologiska
teorier. Samtidigt ansåg de som förblev marxister att
deras tradition bar på viktiga insikter och avsåg därför att producera
nya synteser, som förnyade marxismen och gjorde den
relevant och till gagn för miljörörelsen. Tre inlägg i den första
vågens ekomarxism, skrivna av Joan Martinez-Alier och JM
Naredo, Ted Benton och James O'Connor, har haft särskilt stor
betydelse. Alla tre har de influerat marxismens självsyn liksom
påverkat relationen mellan marxism och ekologi – inte
alltid till det bättre.
Martinez-Alier och Naredo redogjorde för den ukrainske
socialisten och hobbyfysikern Sergei Podolinski som på 1880talet
föreslog att Marx arbetsvärdelära borde baseras på kvantifierbara
energiflöden, något de betraktar som en pionjärinsats
för en ekologisk marxism. Att Engels i ett brev till Marx