Gestaltterapi vid borderlineproblematik eller ... - Gestaltakademin

grundsynen, och i själva arbetssättet. Det respektfulla icke- dömande, icke-
tolkande, nyfiket fenomenologiska och jämbördiga utforskandet med en
neutral och engagerad attityd är något som inte bara terapeuter utan också
övrig behandlingspersonal kan ha som en grundhållning och som jag tror
gör arbetet meningsfullt både för klienter/patienter och för personalen
själva.
En annan aspekt är den stora friheten att skräddarsy terapin utifrån klientens
behov, brister och förmågor och terapeutens kreativitet som ligger i det
gestaltterapeutiska arbetssättet.
Självstöd och awareness som begrepp och tankemodell tycker jag också är
mycket användbara.
Jag kan se att det finns ”konfliktområden” där gestaltterapi vid BL skiljer
sig från mer klassisk gestaltterapi. Områden som man som terapeut behöver
förhålla sig till, och som jag tycker vore spännande att få en dialog kring.
Områden jag identifierar handlar bland annat om kontakt och icke-kontakt,
ansvarsfrågan där terapeuten går in och tar över ansvar i lägen då klienten
inte kan och den psykopedagogiska biten. En del av dem kan beskrivas som
paradoxer, som en av informanterna gör. Utmaningarna handlar om att göra
upp med eventuella gestaltintrojekt i form av idéer om hur gestaltterapi ”ska
” vara och att kunna rymma och förhålla sig till paradoxer. Paradoxer som;
-att vara autentisk och kliva fram i mötet och hålla sig tillbaks
-att tillåta och uppmuntra introjicering för att klienten ska kunna göra sig av
med introjekt och inte introjicera
-att ta över ansvar så att klienten kan ta ansvar
-att veta betydelsen av kontakt och att vara i mycket icke-kontakt
-att bära åt klienten så att klienten kan bära
-att möta klienten i en faktisk och betydelsefull relation som går utanför
rollen och att vara helt på det klara med sin roll som terapeut
56