Gestaltterapi vid borderlineproblematik eller ... - Gestaltakademin

1. Inledning och bakgrund
I mitt arbete som barn-och ungdomspsykiater träffar jag ofta på framför allt
flickor med personlighetsproblematik av borderlinekaraktär. Det är många
gånger fortfarande svårt att få till bra och tillräckliga behandlingsinsatser.
Mycket av den gängse behandlingen förslår inte. Det finns behov att
utveckla behandlingsformerna.
Jag är också gestaltterapeut. Gestaltterapin har företrädelsevis inte
utvecklats för personer med borderlineproblematik, men jag har tänkt att
den ändå borde kunna lämpa sig bra. Det är många personer som söker
terapi har svårigheter av borderlinekaraktär även om de inte har fått den
diagnosen. Hanne Hostrup beskrev detta redan 1983: ”Det blir allt färre av
”den gamla goda tidens neurotiska klienter” i vår praxis. Istället möter vi
människor som har en annan kontaktform än den neurotiska, med problem
som ser något annorlunda ut. Många av dessa klienter faller inom
borderline-kategorin”. ”Vi måste nytänka den terapiform vi använder för att
komma underfund om hur vi ska använda den i mötet med denna typ av
klienter” (Hostrup 1983/2000, s 3).Greenberg (1989) och Yontef (1993)
beskriver också hur terapeuten behöver anpassa sin terapeutiska stil så att
den bättre svarar mot dessa klienters behov.
Utifrån denna bakgrund har min lust inför att skriva en mastersuppsats
dragits till detta ämne. Det finns flera skäl;
För det första tänker jag att det har ett värde för denna klient/patientgrupp
som alltså fortfarande många gånger har svårt att få bra terapeutisk hjälp.
För det andra att det också har ett värde för gestaltterapeuter som kan
komma i kontakt med personer med en sådan diagnos, eller där
svårigheterna finns utan att diagnos är satt. Ett tredje skäl är att en
formulering av gestaltisktterapeutiskt arbete vid borderlineproblematik
inbjuder till diskussion i gestaltsammanhang. Det gör det också möjligt att
sätta gestaltterapin på kartan och att relatera till andra behandlingsformer i
vår samtida behandlingskultur och –utbud. Ett fjärde skäl är att det har ett
värde för mig personligen som barn-och ungdomspsykiater att fördjupa mig
7