Samtal om sexualitet - Statens folkhälsoinstitut

Inga studier kunde identifieras som hade utvärderat effekterna av beteendeinriktade
samtalsmetoder i syfte att förebygga STI bland grupper med låg riskutsatthet.
Ytterligare studier behövs för att utvärdera beteendeinriktade insatser bland grupper
med lägre riskutsatthet. I Sverige förs diskussioner om att kvalitetssäkra skolans
sex­ och samlevnadsundervisning, vilket är den enskilt viktigaste insatsen för att
arbeta preventivt med yngre ungdomar (Forsberg, 2007; Ideström, 2008; Milton,
2009; Riksförbundet för sexuell upplysning [RFSU], 2009; Statens folkhälsoinstitut,
2005).
Med stöd av elva studier kan vi också konstatera att inga skador eller någon
ökad STI­incidens har kunnat härledas till insatserna. För unga tonåringar som
fått insatser med låg intensitet för att minska sexuellt risktagande, såg man initialt
en övergående ökning av självrapporterade vaginala samlag. Betydelsen av detta
övergående fynd är dock oklart, eftersom det inte påverkade den totala sexuella
aktiviteten eller vaginala samlagsaktiviteten vid uppföljningen efter nio månader
(Boekeloo et al., 1999).
Endast en studie undersökte sexuell debut, och man fann att samtal inte ökade
den sexuella aktiviteten bland dem som inte var sexuellt aktiva innan samtalet
genomfördes (Danielson et al., 1990). Resultaten för den här sammanställningen
överensstämmer med en nyligen publicerad metaanalys som inkluderade samtliga
studier av en specifik hiv­inriktad insats som syftade till att reducera risktagande:
ingen ökning av den sexuella aktiviteten eller antalet sexuella partner kunde identifieras
(Smoak, Scott­Sheldon, Johnson, & Carey, 2006).
Målgruppens riskutsatthet och intensiteten i själva insatsen har betydelse för
effekten på STI­incidens och självrapporterad beteendeförändring. Generellt identifierades
fler studier bland kvinnor än bland män, så det behövs fler studier som
inkluderar män. Bland unga vuxna fick insatserna de starkaste effekterna bland
grupper med högre riskutsatthet: svarta och spansktalande i USA, populationer
med låg inkomst, de som bor i storstäder, befolkningsgrupper med en högre förekomst
av STI än genomsnittet, personer som tidigare har haft en STI, personer med
psykisk funktionsnedsättning och missbrukare.
Stark evidens för behandlingseffekter fanns också bland sexuellt aktiva tonåringar,
särskilt i etniska minoriteter, familjer med låg inkomst eller i storstadsområden.
Dessa riskutsatta grupper är i stort generaliserbara även till svenska förhållanden
och följande grupper: ungdomar, socioekonomiskt utsatta, personer med
tidigare erfarenhet av STI eller oönskad graviditet, de som har många sexpartner,
män som har sex med män, injektionsmissbrukare, asylsökande och flyktingar
(Edgardh, 2000, 2002b; Herlitz, 2008; Häggström­Nordin et al., 2002; Makenzius
et al., 2009; Socialstyrelsen, 2008).
De amerikanska forskarna menar vidare att intensiteten i insatsen kan vara en
viktigare faktor för effektiviteten än själva utformningen eller den specifika beteendevetenskapliga
metoden. Ingen studie hade använt interventioner med låg intensitet
(dvs. ett kort eller enstaka korta besök) för grupper med högre risk (besökare
vid STI­mottagningar). Variationen av intensitet för effektiva insatser varierade från
50 S A M TA L O M S E X U A L I T E T