Marknadsanpassning av jordbruket - Jordbruksverket

2 Kollektiva varor, externaliteter och
marknadsmisslyckanden
Att det på en marknad under vissa förutsättningar finns en jämvikt och att denna
jämvikt är Pareto-effektiv är ett av huvudargumenten för marknadsekonomi. Paretoeffektivitet
innebär att ingens välfärd kan ökas utan att någon annans välfärd minskas.
En förutsättning för att Pareto-effektiv jämvikt ska uppnås är att marknadskrafterna
klarar av att allokera ekonomins resurser på ett optimalt sätt, d.v.s. att inga
marknadsmisslyckanden uppstår. Gäller inte den förutsättningen blir de ekonomiska
incitamenten felaktiga och marknadsjämvikten blir inte samhällsekonomiskt effektiv.
En marknadsekonomi kännetecknas av att alla varor kan köpas och säljas på en
marknad. Detta gäller dock inte för kollektiva varor, vilka är av sådan karaktär att det
inte går att utesluta någon från att konsumera dem. En kollektiv vara är således en vara
som fritt kan konsumeras av vem som helst utan att varan därigenom förbrukas. För att
detta ska vara möjligt förutsätts också att det inte förekommer någon rivalitet i samband
med att varan konsumeras, d.v.s. att en persons konsumtion av varan inte påverkar vare
sig kvantiteten eller kvaliteten i någon annan persons konsumtion av samma vara.
Exempel på kollektiva varor är syre, gatubelysning och militärt försvar. Att varan är
kollektiv innebär dock inte nödvändigtvis att den är fritt förekommande utan kostnad.
Då det inte är möjligt att utesluta någon från att konsumera en kollektiv vara kan även
de som inte betalar för gatubelysning promenera på upplysta gator och även de som inte
betalar för det militära försvaret kommer att bli försvarade i händelse av krig. Detta s.k.
free rider- problem innebär att det är svårt att hitta en marknadslösning som
tillhandahåller kollektiva varor i tillräckligt stor mängd för att marknadsjämvikten ska
vara effektiv. I detta fall uppstår ett marknadsmisslyckande.
Ett annat fall där marknadsmisslyckande uppstår är då det förekommer externa effekter
s.k. externaliteter. Externaliteter är sådana effekter av produktion eller konsumtionen av
en viss vara som påverkar tredje part, d.v.s. någon annan än producenten eller
konsumenten. Externaliteter kan vara positiva eller negativa. Negativa externaliteter kan
exempelvis innefatta miljöföroreningar. Så länge negativa externaliteter inte direkt
skadar privat egendom finns det inga marknadsmekanismer som ålägger ägaren av den
produktion som ger upphov till negativa externaliteter att ersätta allmänheten för skadan
som orsakas på exempelvis miljön. Detta är ett marknadsmisslyckande eftersom
producenten inte blir tvungen att betala hela kostnaden för sin produktion utan en del av
kostnaden för föroreningarna faller på samhället. Positiva externa effekter, kan på
motsvarande vis skapas av sådan produktion som exemplevis resulterar i en vacker
natur eller nya vetenskapliga upptäkter, vilka har ett värde för andra än producenten
men som producenten inte får någon extra ersättning för. I många fall är dessa positiva
externaliteter också kollektiva varor, d.v.s. nyttigheter för samhället i stort. I dessa fall
skapas ett värde (vacker landskapsbild eller ökad vetenskaplig kunskap) för allmänheten
som ägaren till varan (markägaren eller ägaren till forskningslaboratoriet) inte kan
exkludera allmänheten att ta del av. Inte heller kan ägaren ta betalt för den externa
nyttighet som uppstår av hans ägande. Samtidigt har ägaren en kostnad för att bruka
marken/laboratoriet som genererar den kollektiva nyttigheten. I detta fall misslyckas
marknadskrafterna med att till fullo ersätta producenten för de nyttigheter som han/hon
indirekt producerar.
6