Marknadsanpassning av jordbruket - Jordbruksverket

jordbildning. En hög biodiversitet innebär att ekosystemen blir mindre känsliga för
störningar. Ekosystemens förmåga att anpassa sig till ändrade livsförutsättningar är
således starkt kopplad till den biologiska mångfalden, vilket kan ha en stor betydelse för
att möta de utmaningar som klimatförändringarna ställer oss inför. Att bevara den
biologiska mångfalden är därför ett sätt att försäkra sig om fortsatt mänskligt liv på
jorden och en natur lik den vi har idag. Bevarad biodiversitet är således en global
angelägenhet som värnas genom FN:s konvention om biologisk mångfald (UN
Convention on Biological Diversity). Konventionens övergripande mål är att bevara och
hållbart bruka den biologiska mångfalden samt att rättvist fördela den nytta som uppstår
vid utnyttjandet av genetiska resurser. Sverige ratificerade konventionen 1993.
De kollektiva värden som kan härledas till biologisk mångfald kan delas in i optionsexistens-
respektive arvsvärden. Optionsvärdet av biodiversitet är den betalningsvilja
som människor har idag för att bevara möjligheten att utnyttja biologiska organismer i
framtiden. Detta optionsvärde uppstår därför att det finns ett antal potentiella framtida
användningar av vår natur, dess organismer och ekosystem, som vi inte känner till idag.
Sådana optionsvärden kan exempelvis kopplas till visst genetiskt material.
Existensvärden uppstår därför att människor värderar vetskapen om att någonting finns.
Exempelvis donerar många privatpersoner pengar till Världsnaturfondens projekt för att
bevara pandor, isbjörnar, elefanter och valar, trots att de flesta av dessa personer aldrig
kommer att åka till andra kontinenter för att jaga eller beskåda dessa djur. Enligt
Bostam och Bostedt (1999) är den genomsnittlige svensken villig att betala 800 kr för
att bevara en livskraftig vargstam i Sverige, trots att de flesta svenskar aldrig kommer
att bege sig ut i naturen med förhoppningen att se en varg. Slutligen finns också
arvsvärden, vilka uppstår därför att människor är villiga att avstå från att konsumera
någonting idag för ändamålet att bevara en resurs för framtida generationer. Exempel på
detta är viljan att avstå från att äta torsk för att motverka utfiskning av torskbeståndet
eller att avstå från att köpa möbler tillverkade av tropiska ädelträslag för att motverka
skövling av regnskog.
Jordbrukssektorn kan ha både positiva och negativa effekter på den biologiska
mångfalden. Å ena sidan innebär traditionell djurhållning att de hagmarker som skapats
och präglas av betande husdjur hålls i hävd och att de ekosystem som finns i sådana
miljöer bevaras. Den biologiska mångfalden och de ekosystem som finns i dessa miljöer
har formats av gångna tiders bruk av marken av just betande husdjur och traditionell
slåtter. Från järnåldern fram till mitten av 1800-talet fanns en nära koppling mellan äng
och åkermark i svenskt jordbruk. Åkerbruket var helt beroende av gödsel från
djurhållning och näringsämnen från ängsmarken gick till åkermarken via husdjurens
matspjälkningssystem. Boskapsskötsel var således en förutsättning för åkerbruk (SJV,
2009). Av denna anledning hade de s.k. fodermarkerna, (betesmarker och slåtterängar)
en central roll i jordbruket och dessa marktyper täckte en stor del av Sveriges
jordbruksareal.
Utvecklingen av ett modernt jordbruk har emellertid inneburit att betesdriften har
minskat och lågproduktiv betesmark och utmarker har på många håll ersatts av
skogsmark. Användandet av handelsgödsel innebär att åkerbruket numera är oberoende
av djurhållning och det är snarare boskapsskötseln som är beroende av åkerbruket
eftersom de stora fodermängder som krävs knappast kan transporteras över långa
avstånd på ett kostnadseffektivt sätt. Dagens boskapsskötsel utvecklas mer och mer mot
djurhållning på stall, vilket i sin tur bygger på ett åkerbruk präglat av vallodling för
grönfoder och spannmålsodling för fodersäd. De fodermarker som den moderna
10