Marknadsanpassning av jordbruket - Jordbruksverket

1 Inledning
Handels- och marknadsregleringar leder oftast till en mindre effektiv resursallokering än
vad som skulle ha varit fallet om marknadskrafterna fritt hade styrt ekonomin. Därför
bör regleringar, ur ett samhällsekonomiskt perspektiv, endast användas när de fria
marknadskrafterna inte tar hänsyn till alla samhälliga vinster och kostnader. Sådana s.k.
marknadsmisslyckanden uppträder ofta vid förekomsten av externaliteter, d.v.s.
bieffekter av en viss produktion eller konsumtion som innebär en kostnad eller vinst för
tredje part.
Det är väl belagt att jordbruksproduktion genererar såväl positiva som negativa
externaliteter. Negativa externaliteter, som ofta är kollektiva skadligheter, som kan
härledas till jordbruksproduktion är bl.a. övergödning och förorening av sjöar och
vattendrag, miljöförorening till följd av kemiska bekämpningsmedel, minskad biologisk
mångfald till följd av användningen av kemiska bekämpningsmedel, utsläpp av
växthusgaser m.fl. Positiva externaliteter, vilka ofta är kollektiva nyttigheter, som
skapas av jordbruket är bl.a. det öppna landskap som uppstår vid åkerbruk, vilket anses
ha ett estetiskt och rekreativt värde, den biologiska mångfald som genereras av betande
djur, de kulturmiljöer som skapas/bevaras då hagmarker och slåtterängar hålls i gott
skick mm.
Förekomsten av externaliteter och därtill kopplade marknadsmisslyckanden är en av
orsakerna till att jordbrukssektorn i jämförelsevis stor utsträckning är föremål för
politisk styrning. Av denna anledning är också marknaderna för jordbruksprodukter ofta
föremål för politiska ingrepp, exempelvis i form av handelsregleringar, exportbidrag
och produktionskvoter. Det finns en politisk vilja att avreglera och göra
jordbrukssektorn mer marknadsanpassad. Detta trots att jordbrukssektorn nu står i en
situation där marknadsförhållandena kan förväntas ha större inverkan på
produktionsvillkoren än politiska beslut. Att marknadsvillkoren har fått ökat inflytande
beror delvis på att stöden till jordbruket har frikopplats från produktionskrav, delvis på
att handeln med jordbruksvaror har avreglerats och delvis på att allt fler länder deltar i
den globala handeln med jordbruksvaror.
Eftersom positiva externaliteter i jordbruket oftast har karaktären av att vara kollektiva
nyttigheter är det angeläget att utreda hur den pågående marknadsanpassningen av
jordbrukssektorn förväntas påverka sådan jordbruksproduktion som indirekt genererar
kollektiva nyttigheter. En djup insikt i hur marknadsförändringar kan komma att
påverka produktionen av kollektiva nyttigheter har stor betydelse för utformningen av
effektiva program för att uppnå jordbruks- och miljöpolitiska mål.
1.1 Syfte och metod
Det finns en stor mängd studier som undersöker hur politiska styrmedel bör utformas
för att nå de politiska målen kring kollektiva nyttigheter som är kopplade till
jordbrukssektorn. I detta sammanhang har utformningen av gårdsstöd och
miljöersättningsprogram varit i särskilt stort fokus. Det finns också ett stort antal studier
som behandlar olika metoder för att mäta det ekonomiska värdet och betalningsviljan
för olika typer av kollektiva nyttigheter. Vad som är mer sällsynt på detta område är
3