Marknadsanpassning av jordbruket - Jordbruksverket

2.1 Externa effekter av jordbruksproduktion
De positiva externaliteter som finns kopplade till produktion av jordbruksvaror har
huvudsakligen karaktären av kollektiva varor. Därför används begreppet kollektiv
nyttighet kopplad till jordbruksproduktion synonymt med begreppet positiv externalitet
i jordbruket hädanefter i denna rapport.
Att säkra tillgången till mat för den egna befolkningen har historiskt sett varit
jordbrukssektorns viktigaste uppgift. I dagens globaliserade samhälle med billiga
transporter och väletablerade internationella handelsmönster har det inhemska
jordbrukets roll för livsmedelsförsörjning minskat avsevärt. En viktigare uppgift för
dagens jordbruk är att genom djurhållning och åkerbruk generera kollektiva nyttigheter.
I Sverige kan jordbrukssektorn anses bidra till tre typer av kollektiva nyttigheter:
• Livsmedelstrygghet och säkra livsmedel
• Biodiversitet och ekosystemtjänster
• Landskaps- och kulturmiljöer
Dessvärre ger jordbruksproduktionen också upphov till negativa externaliteter. De
negativa effekter som kan härledas direkt till jordbruksproduktion består huvudsakligen
av miljöpåverkan i form av:
• Övergödning av vattendrag och sjöar till följd av läckage av kväve och fosfor ur
åkermarken
• Förorening av luft och vatten till följd av användning av kemiska
bekämpningsmedel
• Utsläpp av växthusgaser från djur, gödsel, mark och maskiner
Som klargjorts i inledningen till denna rapport är det inte vår avsikt att analysera de
negativa externaliteter som jordbruksproduktionen orsakar utan vi nöjer oss med att
konstatera att de finns.
2.1.1 Livsmedelstrygghet och säkra livsmedel
Begreppen livsmedelstrygghet och säkra livsmedel blandas ofta samman men har
egentligen två vitt skilda betydelser. Förmågan att tillhandahålla livsmedel under alla
tänkbara förhållanden och omständigheter kallas för livsmedelssäkerhet. Säkra
livsmedel är, å andra sidan, förmågan att producera ofarliga livsmedel, d.v.s. livsmedel
som inte är skadliga för vår hälsa.
Livsmedelstrygghet kan definieras på flera olika nivåer; regionalt, nationellt eller
globalt. Den ökande världshandeln och en alltmer integrerad världsekonomi gör att det
regionala och nationella utbudet av livsmedel har fått minskad betydelse för den lokala
tillgången på livsmedel. Man kan därför inte hävda att svenskt jordbruk är oumbärligt
för vår livsmedelsförsörjning 2 . Ur ett globalt perspektiv kan man dock konstatera att ju
2 Brunstad et al. (2007) visar att jordbrukets omfattning i Norge är mer än dubbelt så stort än vad som
skulle krävas för att uppnå godtagbar livsmedelsförsörjning och samma förhållanden råder sannolikt i
flertalet Västeuropeiska länder.
8