Läsa eller skriva?

6
4. Litteraturgenomgång
4.1 Tidigare forskning
4.1.1 Dator i skolan – ett sociokulturellt perspektiv på lärande
Enligt Myndigheten för skolutveckling (2007, s.23) har skolan i uppgift att ge eleverna digital
kompetens. EU har kommit fram till att digital kompetens är en nyckelkompetens för ett livslångt
lärande. Med hjälp av tekniska hjälpmedel kan text, stillbild, rörliga bilder och ljud kombineras.
Dessa skapar olika lärstilar och stimulerar elevernas behov. Digitala lärresurser skapar även
interaktivitet och ger möjligheter till direkt återkoppling.
Schofield (2002, s.21) hävdar att datorn inbjuder till problemlösning och samtal mellan eleverna,
när de försöker hantera svårigheter och möjligheter som tekniken erbjuder. Eleverna frågar mer när
de sitter vid datorn i klassrummet och det uppstår lättare en samarbetsorienterad relation mellan
läraren och eleven. Eleverna utvecklar en annan strategi för att lösa problem, till exempel lär de sig
att det inte är farligt att göra fel. Om detta skriver Fridolfsson (2008) att:
Om ett barn ska känna trygghet i skolan/förskolan måste det också känna att det har rätt
att svara fel på lärarens frågor[...] En nedlåtande kommentar från lärarens sida i stil med:
det här borde du veta/kunna, kan du inte det här kan sätta djupa spår hos en individ och
hindra honom/henne från att i fortsättningen svara på frågor eller från att själv våga fråga
(s.69).
Fridolfsson (2008) delar Schofields (2002, s.21) uppfattning och menar vidare att tekniken är snäll
mot den som vill pröva. Det är lättare att börja om från början jämfört med tidigare tekniker som
papper, penna och radergummi. Säljö (2002, s.22) skriver att tekniken skapar möjligheter att
underlätta och förbättra det lärande och den undervisning som redan pågår. Det som är viktigt i den
är att en ny teknik betraktas som något som förändrar vad vi lär och hur vi lär. Den nya tekniken är
med och omformar samarbetsformer och sätt att organisera information och kunskap både inom och
utanför individen. Dess betydelse är att den bestäms av hur tekniken kommer att användas av
aktörerna i den avsedda verksamheten.
Alexandersson (2002, s.147,150-152) anser att i samspelet mellan eleverna samt mellan eleverna
och datorn, skapas en pedagogisk praktik som skiljer sig på många sätt från andra situationer i
klassrummet. Samtidigt som datorn är ett verktyg som får eleverna att utveckla kunskaper kring de
olika uppgifter de arbetar med, bidrar datorn också till att påverka deras handlingar och deras
sociala relationer. Människor är sociala med både en vilja och en längtan att få kommunicera med
andra människor. När vi kommunicerar delar vi erfarenheter, tankar, kunskaper, känslor och
färdigheter. När eleverna kommunicerar vid datorn sker ett socialt samspel där de lär genom att
både skapa nya gemensamma erfarenheter och genom att de tillvaratar varandras tidigare
erfarenheter. När eleverna samarbetar vid datorn strävar de oftast efter att nå ett gemensamt mål, att
under samspelet uppnå samförstånd genom att ta hänsyn till varandra. Han skriver vidare att
projektet LärIT visade att barnen tog tillvara på varandras kvaliteter när de arbetade tillsammans vid
datorn. Om det ena barnet var bra på att skriva, var det andra barnet bra på att berätta muntligt. När
dessa samarbetade var det vanligt att den ena förtydligade och utvecklade sin kamrats språk,
samtidigt som den andre påpekade skrivtekniken och hur uppgiften kunde lösas. Användningen av
datorer lyfter fram ett antal parallella läroprocesser. Att skapa en text tillsammans tycks vara mer
lustfyllt: det finns många olika sätt att formulera en gemensam text, att tänka högt ger fler idéer, två
personer kommer på mer än en, alla är bra på olika saker, det är lättare att upptäckta stavfel när den
andre skriver samt att samarbete resulterar inhämtning av kunskaper.