Läsa eller skriva?

I det Trageton-inspirerade arbetssättet undervisar lärarna om texters uppbyggnad genom att tala om
inledning, handling och avslut. Kia arbetar ofta tematiskt och försöker inspirera och utmana
eleverna genom både fria och styrda uppgifter. Både Kia och Liv anser att det är viktigt att
tydliggöra uppgifternas syften för eleverna, för att göra dem medvetna om vad de tränar på. När
Livs och Åsas elever är färdiga med sina skrivna texter, får de läsa varandras texter och ge
synpunkter. Genom detta utvecklar de språket. Liv menar att hennes elever läser mycket böcker, för
att utveckla sitt läsande på den nivå där de befinner sig. När de tränar på att skriva kan de få
återberätta en berättelse eller få lyssna till en början av en berättelse och sedan skriva klart den. Åsa
använder det eleverna har gjort själva eller tillsammans då de ska läsa och skriva. De pratar ofta i
helgrupp om det de upplevt och tillsammans arbetar de för att komma fram till olika lösningar.
Ida som arbetar traditionellt och Trageton-inspirerat lägger fokus på sinnena när eleverna ska skriva
berättelser. De ska få med något sinne i sin text och berätta om det. Läraren stimulerar eleverna
genom att samtala kring beskrivande texter. Klassen har ett projekt som kallas för ”Trageton”. Då
skriver eleverna olika slags texter på datorn, bland annat sagor och fria berättelser. Oftast skriver de
i par och hjälper varandra.
29
Hur lärare arbetar för att påverka elevernas textinnehåll
Siv, Iza och Eva som arbetar traditionellt delar uppfattning om att det är viktigt att utveckla
elevernas skrivteknik; till exempel stor bokstav, punkt, mellanrum, talstreck samt melodi i texten.
Lärarna rättar vissa uppgifter medan andra ställer andra krav beroende på elevens förutsättningar.
De ger respons på texterna under andra lektioner genom att samtala om dem tillsammans med
eleven. Eva och Iza låter även eleverna läsa sina skrivna texter för övriga klasskamrater.
I det Trageton-inspirerade arbetssättet ställer Kia och Liv konstruktiva frågor utifrån elevernas
texter, parallellt med deras skrivprocess. Lärarens arbete med att stödja och vidareutveckla
elevernas kunskaper underlättas vid dessa samtal, samtidigt som de får syn på elevernas kunskaper.
Livs och Åsas elever brukar läsa varandras texter för att utvecklas. Deras elever brukar även ta
hjälp av böcker för att utveckla textens innehåll. När Åsas elever inte vet hur deras texter ska
fortlöpa får de läsa upp det de skrivit inför en kamrat eller hela klassen. Kamraterna får då ge
förslag på vad texten kan handla om. Åsa menar att allt de skriver ska riktas till en mottagare. Vid
muntliga redovisningar får Kias elever ge ”two stars and one wish” för att utveckla varandras texter.
Ida som arbetar traditionellt och Trageton-inspirerat utvecklar elevernas texter genom samtal och
feedback kring det de skrivit. Främsta fokus är att eleverna har lust att skriva, att det stimulerar
deras fantasi. För att utveckla elevernas texter tränar de på att minnas en text, läsa med inlevelse
och uppfatta skillnaden mellan tyst- respektive högläsning. När eleverna ska skriva en berättelse
ligger fokus även på sinnena. När eleverna skriver ska de få med något sinne i sin text och berätta
om det. En del texter läser de inför klassen och ibland läser de även varandras skrivna texter.
Vem som bestämmer att en text är färdigutvecklad varierar beroende på uppgiften, elevernas
mognad och kunskaper. Antingen bestämmer läraren, eleven eller båda parterna tillsammans att en
text är färdig.
Flickors och pojkars skrivna texter
Lärarna i studien har olika uppfattningar om flickors och pojkars skrivna texter. Siv, Iza och Eva
som arbetar traditionellt anser att flickorna utvecklar sitt språk och skrivande före pojkarna, men de
har olika förklaringar till detta. Iza och Siv menar att flickor skriver längre och mer innehållsrika
texter, vilket Ida som kombinerar de båda arbetssätten delar uppfattning om. Dock poängterar Ida
att flickornas texter inte behöver ha bättre kvalitet bara för att de är längre. Kia som arbetar