Tomas av Aquinos gudsbevis

Alltså påstår jag att påståendet Gud finns, med avseende på vad
det är i sig självt är självevident, för predikatet är det samma
som subjektet; Gud är nämligen sin egen existens, som kommer
att framgå nedan. Men, eftersom vi inte vet om Gud vad han är,
så är detta inte självevident för oss, det måste i stället bevisas
genom de ting som är mera kända för oss och mindre begripliga
till sin natur, nämligen genom effekterna. 11
Thomas kommer senare att visa att det finns en entitet vars existens
följer ur dess natur, men hans argument för detta är empiriska (eller a posteriori)
såtillvida att de utgår från vissa med sinnena observerbara fakta. Det
är alltså endast via sådana argument som vi får kunskap om den gudomliga
naturen, och vi kan därmed inte dra några slutsatser om Gud oberoende
av empiriska argument, eftersom vi först måste veta vad något är för att vi
skall kunna se vad som evident gäller om detta något. Här följer nu Thomas
bemötanden av de tre invändningar som vi gick igenom i början av artikel 1.
Den första utgick från tanken att vi naturligt har kunskap om Guds existens,
och behandlas av Thomas på följande sätt:
Kunskap, i en något förvirrad form, om att Gud existerar är naturligt
inlagd i oss som något gemensamt, i den mån nämligen
Gud är människans salighet. Det är nämligen naturligt för människan
att åtrå salighet, och det kan inte vara naturligt att åtrå något
som det inte är naturligt för en att känna till. Men detta är inte
att rätt och slätt känna till Guds existens, på samma sätt som
att uppfatta den kommande inte behöver involvera att uppfatta
denne som Petrus även som det är Petrus som kommer: Många
tror nämligen att det fullkomligt goda för människan, vilket i
själva verket är saligheten, består i rikedomar, andra att det är
svar är möjliga och försvarbara,Tex. skulle man ju kunna säga att de ju inte är kroppar
i strikt mening men att de är kroppsliga eller materiella såtillvida att de alltid verkar ha
sin grund i materiella kroppar, som magneter, stjärnor, eller planeter. En annan möjlighet
verkar vara att säga att de visserligen är existerande entiteter och icke kroppsliga, och
de är visserligen extenderade och lokaliserade men inte på det sätt som kroppar är det,
utan på ett radikalt annat sätt. De är inte i rummet, de tar inte upp plats, men de verkar
däremot i rummet. Jag tror att den lösning som skulle ligga Tomas närmast vore följande:
Fält är inte existerande entiteter, utan endast teoretiska konstruktioner (entia rationis)
som används för att beskriva materiella kroppars empiriskt observerbara fjärrverkan. Det
finns egentligen inget magnetiskt fält runt magneten, däremot påverkar magneten materiella
ting i sin omgivning på ett ett sätt som lämpligen låter sig beskrivas genom att man
postulerar ett i sig icke-percipierbart magnetiskt fält.
11
Dico ergo quod hæc propositio Deus est, quantum in se est per se nota est, quia
prædicatum est idem subjecto; Deus enim est suum esse, ut infra patebit. Sed, quia nos
non scimus de Deo quid est non est nobis per se nota, sed indiget demonstrari per ea quæ
sunt magis nota quoad nos et minus nota secundum naturam, scilicet per effectus.
6