02.01.2015 Views

Tomas av Aquinos gudsbevis

Tomas av Aquinos gudsbevis

Tomas av Aquinos gudsbevis

SHOW MORE
SHOW LESS

Create successful ePaper yourself

Turn your PDF publications into a flip-book with our unique Google optimized e-Paper software.

Alltså påstår jag att påståendet Gud finns, med <strong>av</strong>seende på vad<br />

det är i sig självt är självevident, för predikatet är det samma<br />

som subjektet; Gud är nämligen sin egen existens, som kommer<br />

att framgå nedan. Men, eftersom vi inte vet om Gud vad han är,<br />

så är detta inte självevident för oss, det måste i stället bevisas<br />

genom de ting som är mera kända för oss och mindre begripliga<br />

till sin natur, nämligen genom effekterna. 11<br />

Thomas kommer senare att visa att det finns en entitet vars existens<br />

följer ur dess natur, men hans argument för detta är empiriska (eller a posteriori)<br />

såtillvida att de utgår från vissa med sinnena observerbara fakta. Det<br />

är alltså endast via sådana argument som vi får kunskap om den gudomliga<br />

naturen, och vi kan därmed inte dra några slutsatser om Gud oberoende<br />

<strong>av</strong> empiriska argument, eftersom vi först måste veta vad något är för att vi<br />

skall kunna se vad som evident gäller om detta något. Här följer nu Thomas<br />

bemötanden <strong>av</strong> de tre invändningar som vi gick igenom i början <strong>av</strong> artikel 1.<br />

Den första utgick från tanken att vi naturligt har kunskap om Guds existens,<br />

och behandlas <strong>av</strong> Thomas på följande sätt:<br />

Kunskap, i en något förvirrad form, om att Gud existerar är naturligt<br />

inlagd i oss som något gemensamt, i den mån nämligen<br />

Gud är människans salighet. Det är nämligen naturligt för människan<br />

att åtrå salighet, och det kan inte vara naturligt att åtrå något<br />

som det inte är naturligt för en att känna till. Men detta är inte<br />

att rätt och slätt känna till Guds existens, på samma sätt som<br />

att uppfatta den kommande inte behöver involvera att uppfatta<br />

denne som Petrus även som det är Petrus som kommer: Många<br />

tror nämligen att det fullkomligt goda för människan, vilket i<br />

själva verket är saligheten, består i rikedomar, andra att det är<br />

svar är möjliga och försvarbara,Tex. skulle man ju kunna säga att de ju inte är kroppar<br />

i strikt mening men att de är kroppsliga eller materiella såtillvida att de alltid verkar ha<br />

sin grund i materiella kroppar, som magneter, stjärnor, eller planeter. En annan möjlighet<br />

verkar vara att säga att de visserligen är existerande entiteter och icke kroppsliga, och<br />

de är visserligen extenderade och lokaliserade men inte på det sätt som kroppar är det,<br />

utan på ett radikalt annat sätt. De är inte i rummet, de tar inte upp plats, men de verkar<br />

däremot i rummet. Jag tror att den lösning som skulle ligga <strong>Tomas</strong> närmast vore följande:<br />

Fält är inte existerande entiteter, utan endast teoretiska konstruktioner (entia rationis)<br />

som används för att beskriva materiella kroppars empiriskt observerbara fjärrverkan. Det<br />

finns egentligen inget magnetiskt fält runt magneten, däremot påverkar magneten materiella<br />

ting i sin omgivning på ett ett sätt som lämpligen låter sig beskrivas genom att man<br />

postulerar ett i sig icke-percipierbart magnetiskt fält.<br />

11<br />

Dico ergo quod hæc propositio Deus est, quantum in se est per se nota est, quia<br />

prædicatum est idem subjecto; Deus enim est suum esse, ut infra patebit. Sed, quia nos<br />

non scimus de Deo quid est non est nobis per se nota, sed indiget demonstrari per ea quæ<br />

sunt magis nota quoad nos et minus nota secundum naturam, scilicet per effectus.<br />

6

Hooray! Your file is uploaded and ready to be published.

Saved successfully!

Ooh no, something went wrong!