NordISKT TEmA 2009 - Tandläkartidningen

VAD HÄNDE SEN?
Han jobbar i två världar
och de övriga uppfinnarkollegerna
rika. Synd, tycker han – men samtidigt
tog hans yrkeskarriär en annan bana:
Han värvades till Nobel Biocare, där
han blev chef för den kliniska forskningen
åren 1999–2001, därefter stannade
han kvar i två år som forskare
och var bland annat med om att ta
fram den nya impantatytan TiUnite.
Faximil: Ur Tandläkartidningen nummer 10 1998.
Den ena foten på labbet, den andra på kliniken – så beskriver
forskaren och privattandläkaren Jan Gottlow sin vardag. Han
önskar att många fler skulle få möjlighet att förena forskning
och praktiskt kliniskt arbete.
– Verksamhetsområdena befruktar varandra, säger han.
Text: Mats Karlsson
För tio år sedan intervjuade Tandläkartidningen
Jan Gottlow. Han var
först ut i en serie artiklar där tandläkare
som tidigare fått Svenska Tandläkare-Sällskapets
pris för bästa avhandling
berättade om vad som hänt
sedan dess. Själv fick han priset 1987.
Hans avhandling från året dessförinnan
hade visat att den vävnad som
behövs för regeneration av tandfäste
kommer från rothinnan och från det
alveolära benet. För att det ska bli en
bra regeneration måste oönskade celler
stängas ute, vilket kan ske med
hjälp av ett membran. Problemet med
metoden var att de membran som användes
i forskningen – GoreTex och
Milliporefilter – inte resorberades,
utan måste avlägsnas vid ett andra kirurgiskt
ingrepp.
För att ta fram ett fungerande resorberbart
membran bildades det svenska
företaget Guidor.
Forskarna i Göteborg lyckades framställa
ett membran som uppfyllde kraven:
det fick inte resorberas under de
sex första veckorna, men vara helt resorberat
efter ett år.
Succén verkade given; marknaden
efterfrågade ett sådant membran.
Försäljningen av Guidor Matrix Barrier
gick lysande i både Europa och
usa. Men snart stod det klart att membranet
var för dyrt att framställa. Det
japanska företag som köpt Guidor bestämde
sig för att lägga ner verksamheten.
Men de vägrade att sälja patent
och rättigheter. Tio års hårt arbete begravdes
»i en byrålåda« i Japan.
– Jag möter än i dag kolleger världen
över som säger att Guidormembranet
var den bästa produkten, säger Jan
Gottlow när Tandläkartidningen kontaktar
honom. Han är besviken över
att hans och de övriga forskarnas produkt
inte finns ute på klinikerna, men
samtidigt stolt över att ha utvecklat en
behandlingsprincip för vävnadsregeneration
som används i hela världen.
Produkten kunde ha gjort honom
onormal bennedbrytning
Vid denna tid hade han också inlett ett
samarbete med professorerna Tomas
Albrektson och Lars Sennerby vid
avdelningen för biomaterial vid Sahlgrenska
akademin i Göteborg. Man
bedrev bland annat forskning kring
Nobel Direct. När det visade sig att
företaget inte tog hänsyn till de rapporter
om onormal bennedbrytning
som kom fram i multicenterstudien
av implantatsystemet blev det för
mycket för Jan Gottlow, som lämnade
Nobel Biocare.
2003 fick han en tjänst som övertandläkare
i implantatkirurgi vid
Brånemarkklinken i Göteborg, där
han arbetar kvar på deltid. Nyligen
startade han och hustrun Lena, som
också är tandläkare, en egen klinik
– Amhult Tandläkarna – i Torslanda
utanför Göteborg. Man bedriver både
specialist- och allmäntandvård.
en spännande resa
Forskning om implantatytor och osseointegrering
fortsätter han att bedriva
på avdelningen för biomaterial,
institutionen för kliniska vetenskaper
vid Sahlgrenska akademin.
Vad har han då lärt sig av sin karriärresa?
– Den har varit spännande och stimulerande.
Jag har under 20 år haft
förmånen att arbeta med fri forskning,
företagsbunden forskning, produktutveckling
och marknadsföring. De kan
gå väldigt bra ihop – förutsatt att försäljningsargumenten
bygger på vetenskapliga
fakta, säger han, men tillägger
att det alltid finns en risk för att
marknadssidan får ett övertag.
– Det kan vara frestande för företag
att gå ut för tidigt och lansera produkter
som inte är tillräckligt vetenskapligt
utprovade eller att lova lite mer än
man har bevis för. n
26
Tandläkartidningen årg 101 nr 1 2009