handbokromer_low[1]

Miranda Lindström var den första deltagaren som fick jobb efter att hadeltagit i projektet Romano Zor. Vikten av självkänsla och erkännande samtstolthet för sin kultur är aspekter många kan känna igen sig i.Mirandas resaär började du i projektet och hur vardet?– Jag började i projekt Romano Zor ifebruari 2009. Jag fick en praktikplatsi projektet. Jag hade varit arbetslös i cirka 4 åroch längtade efter ett arbete. Jag har arbetatsedan jag var 16 år, mest som servitris, men ävensom ekonomibiträde inom skolmatbespisningen.Det var spännande att vara med i projektet frånbörjan och jag fick mycket stöttning av bådedeltagare och personal. Mitt självförtroendeväxte och jag växte som människa.Var det någon skillnad på jobbet i projektet ochdina tidigare jobb?– Ja absolut, jag har alltid upplevt att jag fickanpassa mig väldigt mycket och byta om…tillgaje.. byta kläder och avsäga mig min finskromskaidentitet.På Romano Zor kunde jag vara mig själv, bäramina vanliga kläder. Det var första gången jaginsåg att jag faktiskt kunde arbeta och vara migsjälv. Jag fick en chans genom projektet och närman får det måste man ta den.Vad hände sedan, efter praktiken?- Jag fick en anställning med stöd från arbetsförmedlingenpå Pingstkyrkan som husmor.Pingstkyrkan fanns med som samarbetspart iprojektet och eftersom jag är medlem i församlingenvar jag väldigt glad över att få ett arbetedär. Det kändes som att jag var värd något ochjag ansträngde mig lite extra i början för att visaatt jag verkligen dög. Det bästa var att jag kundefortsätta att arbeta i mina vanliga kläder ochatt jag blev respekterad och räknades som en ipersonalgruppen.Slutade du i projektet när du fått arbetet?– Nej, jag startade bland annat en sykurs i Pingstkyrkandär deltagare från projektet kom ochlärde sig sy finskromska kläder. Ibland besökerjag projektet för att sy i deras systuga och pratamed mina vänner. Jag har fortfarande efter ettårs arbete kontakt med personalen och det harbetytt mycket för mig att veta att de finns där.Hur har din syn på arbete förändrats?– Tidigare var arbete bara ett sätt att få pengar,men nu betyder det så mycket mer. Jag kan intetänka mig mitt liv utan arbetet, jag älskar mittarbete och jag känner ansvar för andra på minarbetsplats. Om jag inte kommer måste ju någonannan göra mitt jobb.Har andras bild av dig förändras nu när du fåttett arbete?– Ja absolut, jag känner att jag är en förebild ochmånga kommer och frågar mig hur det känns,inte bara från romer i Uppsala utan från allamöjliga håll. Jag har aldrig hört något negativtfrån någon och det ger mig mer kraft. Mina barnhar börjat tänka annorlunda vad gäller studieroch arbete och det är jag väldigt glad för. Jag ärstolt över att vara rom och arbeta och få visa attvi kan något. För några veckor sedan var det enstor konferens i kyrkan med cirka 200 personer.Jag var väldigt stolt över att gå där i minaromska kläder och sköta mitt arbete.Namn:Miranda LindströmÅlder: 51 årBakgrund:finsk kaaleromYrke: husmor ochsömmerskaIntervju73