Kontaktledningsstolpen ur ett beständighetsperspektiv

Kontaktledningsstolpen ur ett beständighetsperspektivDen snölast som kan tänkas ligga kvar på typfallet motsvarar mindre än 1% av endaststolpens egenvikt. Detta måste helt klart vara försumbart. Möjligen kan vindpåverkanmedföra drivor, men p.g.a. kontaktledningsstolpens konstruktion skulle dessa möjligadrivor endast påverka fundamenttoppen och knappast själva stolpen.I landets norra delar förekommer nedisning av stolpar, detta förmodas vara ytterstsällsynt i Stockholmstrakten där tänkt typfall är lokaliserat. Trots detta modelleras ettextremfall. Utsatt area för nedisning antas vara all synlig area från bricksida och balksidasett. Detta innebär:A = 2 ⋅ A + 2 ⋅ A = 2 ⋅ 0,97 + 2 ⋅ 1,25 = 4,4misf 1f 22Istjockleken antas vara 10 mm, densitet för is uppgår till ρ is =0,917 g/cm 3 (Ekbom et al1997, s.63). M.h.a. dessa uppgifter kan den punktlast som islasten ger upphov tillberäknas. Denna punktlast kommer precis som egenvikten att verka centriskt påkroppen.mis10= 0,917 ⋅10−3−6⋅ 4,4 ⋅ 0,01 ≈ 40,3kg⇒Fis= 40,3 ⋅ 9,81 ≈ 395 NJämförelse med egentyngd för kontaktledningsstolpen ges nedan:Islast Fis=Egentyngd stolpe G=3952176= 0,181... ≈ 18%Detta ”islastfall” torde vara orimligt i Stockholmstrakten. Islasten motsvarar enligtovan ca. 18 % av egentyngden för endast kontaktledningsstolpen. Trots att detta ärbetydligt mer än en tänkt snölast torde även islast vara försumbar vilket ovan redanantagits. I det osannolika fallet att det i denna region skulle ansamlas is på stolpenmåste hänsyn tas till att isen medför ett ökat vindfång, vilket i sin tur innebär en ökadvindlast. Detta är betydligt mer allvarligt än att egentyngden skulle öka.105