Kontaktledningsstolpen ur ett beständighetsperspektiv

Kontaktledningsstolpen ur ett beständighetsperspektivKarbonatiseringshastigheten avgörs av ett flertal faktorer, vilka räknas upp nedan:Mängden karbonatiserbar kalk: En högre kalkhalt respektive en högre alkalihaltinnebär en långsammare karbonatiseringshastighet då reaktionen även kräver ökadhalt CO 2 (Fagerlund 1992, s.42, Broomfield 1997, s.17).Halt CO 2 hos omgivande luft: En högre halt koldioxid i förhållande till den mängdkalk som finns i betongen innebär en snabbare karbonatiseringshastighet. Dettafaktum gör att karbonatiseringsprocessen blir avhängig av var konstruktionen ärlokaliserad. I exempelvis industrimiljö alternativt vältrafikerade områden är tillgångenpå koldioxid hög (Fagerlund 1992, s.42).Betongens täthet: Betongens täthet beror i hög grad av dess vct. Ett lägre vct ger entätare betong vilket leder till en mer långsam gasdiffusion. Koldioxid som ju är ennödvändig komponent för ovanstående reaktion diffunderar in i betongen. Ju lägrediffusionskoefficienten för CO 2 -diffusion är desto långsammare karbonatisering fåsalltså. Detta innebär att ett lågt vct är positivt för betongens motstånd motkarbonatisering. Ett lågt vct är även positivt på så sätt att betongen normalt har högrehalt cement vilket innebär en ökad mängd karbonatiserbar kalk (Fagerlund 1992, s.40,38, Broomfield 1997, s.17).Fukttillståndet i täckskiktet: Karbonatiseringsprocessen kräver tillgång till fukt,men då den även kräver tillgång till koldioxid blir effekten komplicerad. Diffusion avgaser sker nämligen betydligt långsammare i vatten än i luft. Detta innebär att ingeneller mycket långsam karbonatisering sker i mycket torr betong. Även i en helt vattenmättadbetong sker karbonatiseringen ytterst långsamt då koldioxidinträngningen istort sett blockeras av porvatten. Optimala förhållanden för karbonatisering är inormal inomhusmiljö, d.v.s. i ca. 50-60% RF. (Höjd relativ fuktighet ger även enökad fukthalt i porsystemet) (Fagerlund 1992, s.42).Fukthärdning före karbonatisering: Det har konstaterats att en bristfällig fukthärdningmedför en starkt ökad permeabilitet vilket i sin tur ger upphov till en ökadkarbonatiseringshastighet (Fagerlund 1992, s.42).Sprickor kan tyckas verka negativt i korrosionssammanhang, men analys av äldrespruckna konstruktioner har visat att sprickor, även förhållandevis grova sådana, itäckskikt har marginell betydelse för livslängden i samband med karbonatisering.Detta förutsätter dock att klorider saknas och att sprickorna är vinkelräta motarmeringen. I direkt anslutning till en sprickzon sker en snabb korrosion menkorrosionsprodukterna tätar sprickan och därefter sker återalkalisering frånangränsande betong (Fagerlund 1992, s.52-54).60