Kontaktledningsstolpen ur ett beständighetsperspektiv

Kontaktledningsstolpen ur ett beständighetsperspektivhängning förekommer numera väldigt sällan. Vid högre hastigheter krävs en merstabil konstruktion, då används istället s.k. indirekt upphängning vilket är det normalaidag. Dragstång, diagonalrör och tillsatsrör bildar tillsammans utliggare vid denna typav upphängning, se figur 2.2. och 2.3. Då denna typ av utliggare används hängerkontaktledningen i en bärlina (Järnväg.net 2009).Figur 2.3 Exempel på indirekt upphängning. Foto utanför Teckomatorp 2004 (Tellerup 2009)Kontaktledningen monteras sektionsvis, där varje sektion är mellan 1200 m och 1500m. För att ledningen skall hållas tillräckligt spänd placeras dragvikter i ändarna,utformningen medger dimensionsförändringar exempelvis p.g.a. temperaturförändringar.Inspänningen varierar mellan 4,9 och 15,0 kN. Det är bl.a. sträckningensmaximalt tillåtna hastighet som avgör hur spänd ledningen skall vara(Järnväg.net 2009, Bustad 2008).Kontaktledningen sätts upp i sicksack mönster mellan stolparna, anledningen till dettaär en önskan om att försöka uppnå en jämn slitning av tågens strömavtagare. För attuppnå detta sicksack mönster finns för kontaktledningsstolpar två varianter avutliggare, A-utliggare som är kortare och B-utliggare vilka är längre (Järnväg.net2009).Stolpar i olika utformning och längder förekommer i tre olika material, stål, trä samtbetong. Vanligen är dock stolparna av stål (Järnväg.net 2009, Nilsson 2009).21