Tillsyn och registrering - Finansinspektionen

FINANSINSPEKTIONENOm vi antar att de registrerade företagen var ca 300 stycken och antalettillsynsobjekt var 3700, innebär detta att FI genomsnittligt under 2010ägnade 16 arbetstimmar åt vart och ett av de registrerade företagen, ochdrygt 50 timmar per tillsynsobjekt. Här är dock variationerna stora;självfallet ägnas avsevärt fler arbetstimmar åt exempelvis en av de storabankerna än åt ett lokalt skadebolag.Ser man till några kategorier blir bilden denna, vad avser genomsnittligarbetstid per tillsynsobjekt 2010 – notera dock att det även inom dessakategorier finns stora individuella skillnader:Kreditmarknadsbolag: 72 timmarVärdepappersbolag: 111 timmarFondbolag: 167 timmarPensionsstiftelser 6 timmarFörsäkringsförmedlare: 1 timmeHär ska den reservationen göras att det med stor sannolikhet finns”ofördelad” arbetstid som i princip skulle kunna fördelas ut på olikakategorier. Därutöver kan det självklart också finnas olikheter mellanenskilda handläggare hur man definierar och redovisar sitt arbete. Siffrornaska alltså ses som närmevärden snarare än exakta bestämningar. Så mycketkan dock sägas att arbetet med de registrerade företagen tycks vara väl såomfattande som arbetet med vissa tillsynsunderställda verksamheter.Dessutom har resurser ägnats åt diskussioner med utländska myndigheter,Skatteverket, Bolagsverket, Konsumentverket och Ekobrottsmyndigheten,när det gäller företag som inte är registrerade, men som borde vara det. Detgäller t.ex. små spar- och låneföreningar som registrerat sig hosBolagsverket och därefter marknadsfört sig till kunder utomlands somsvenska banker.MOTIV FÖR ÖKAD TILLSYN AV INLÅNING OCH KREDITGIVNINGDen dåvarande regeringen argumenterade i proposition 2002/03:139 för attregistrering bara skulle innebära en begränsad arbetsbörda för FI, ochkunna stimulera konkurrensen på de delar av finansmarknaden somberördes, samtidigt som de internationella övervakningskraven avseendepenningtvätt kunde uppfyllas. Vidare menade man uppenbarligen att riskenför ”kvalitetsstämpling” visavi allmänheten inte var något avgörandeproblem. Bristen på sanktionsmöjligheter diskuterades inte närmare vilketkan tolkas som att inte heller detta upplevdes problematiskt.Vad som med facit i hand är tydligt är dels att ”besparingsargumentet” intehåller, dels – och framför allt – att den faktiska desinformation visavikonsumenten som registreringen leder till – och i kombination med bristenpå ingripandemöjligheter – enligt FI:s uppfattning är ett väsentligt störreproblem än vad förarbetena gav intryck av.Resursproblematiken skulle i viss mån kunna lösas om FI övergick till merav ”ren” registrering, med mindre inslag av prövning och uppföljning.Frågan är förstås vilket materiellt syfte en sådan verksamhet egentligenskulle fylla. Hänsyn måste även tas till penningtvättslagstiftningen. Klart äratt det inte skulle föra något framåt när det gäller registreringsförfarandetshuvudproblem: kombinationen av ”kvalitetsmärkning” och frånvaro av11