Artbrottskonstruktionen - Juridicum - Stockholms universitet

med de relativa bestraffningsideologiernas syn på straffet, i propositionen till grund för 1989års påföljdsreform:”Straff och andra påföljder har inte något värde i sig utan utgör led isträvandena att på olika sätt motverka brottslighet i samhället.” 117Enligt ett allmänpreventivt synsätt straffas individen för en brottslig gärning för att avskräckagemene man från att begå brott. Den utdömda påföljden visar medborgarna att lagens straffhotinte är tomt, utan att det faktiskt realiseras. Både straffhotet som sådant och realisationenutav straffhotet förespråkas ha allmänpreventiv verkan.Enligt ett individualpreventivt synsätt straffas individen för att förhindra denne att återfallai brott. Straffet antas verka förbättrande hos individen, 118 genom t.ex. behandling ellerstraffets negativa inslag som gör att brottslingen ur ett rationellt perspektiv inte finner det lönsamtatt fortsätta sin brottsliga bana. 119Den kritik som har riktats mot de relativa bestraffningsideologierna rör bl.a. att de empiriskaforskningsbeläggen för allmänprevention och individualprevention är bristfälliga påsåväl gruppnivå som samhällsnivå. Kritik har även framförts mot det faktum att allmänpreventionförutsätter mänsklig rationalitet och att individualprevention i förlängningen bidrartill bl.a. rättsosäkerhet.Brottsbalken baseras på både allmänpreventiva och individualpreventiva överväganden.Viss kritik har riktats mot detta faktum p.g.a. svårigheterna med att förena dessa hänsyn i etthelt igenom konsekvent och enhetligt straffsystem.2.3.2.1 Allmänprevention 120Att syftet med straffet är allmänprevention innebär att bestraffningen av en brottsling förutsättsleda till att människor i allmänhet avstår från att begå brott. Den bestraffade individenska m.a.o. av allmänheten betraktas som ett exempel för andra (potentiella) brottslingar på”hur det kan gå”. Bestraffningen av en enskild individ förutsätts bidra till att få andra att avståfrån brottslighet.Allmänprevention vilar på en rationell grund. Det bygger på att den nackdel som straffetinnebär för den individ som begått ett brott, uppfattas som en potentiell nackdel för andrapotentiella brottslingar. 121 Brottsbeskrivningarna anger vad som utgör brott och detta utgörvisserligen ett hot om straff, vilket antas ha allmänpreventiv verkan. Men vad det emellertidhandlar om när själva bestraffningen realiseras – när domstolar utdömer påföljder – är attstaten visar medborgarna att överträdelser av straffbuden inte bara är olagligt utan att detdessutom i realiteten bestraffas; straffhotet är inte tomt.Allmänprevention verkar i huvudsak genom medelbar eller omedelbar avskräckningsom syftar till att den potentielle lagbrytaren ska avhålla sig från brott, samt genom moralbildningeller moralförstärkning genom vilket samhällets normer internaliseras i människanoch hennes moral.Genom historiens gång har det länge förutsatts att det var hur straffet verkställdes somvar avgörande för huruvida det hade en allmänpreventiv effekt eller ej. Idag synes uppfattningensnarare vara att det inte är hur straffverkställigheten sker som avgör allmänpreven-117 Prop. 1987/88:120 s. 32.118 Leijonhufvud, Madeleine & Wennberg, Suzanne, Straffansvar, s. 16.119 SOU 1995:91 del II s. 42 f.120 I avsnitt 4 behandlas allmänprevention mer ingående samt ur ett praktiskt perspektiv.121 Lab, Steven P., Crime prevention, s. 125 f.29