Artbrottskonstruktionen - Juridicum - Stockholms universitet

FÖRORD”Show me your prisons, and I will show you the state of your civilization.”~ Fjodor Dostojevskij (1821-1881) ~Mitt intresse för artbrott uppstod under ett seminarium om unga lagöverträdare i fortsättningskurseni rättspsykologi vid psykologiska institutionen vid Stockholms universitet under vårterminen2007. Seminarieledaren hade kopierat upp en artikel som beskriver hur två tonårstjejerhade dömts i såväl tingsrätt som hovrätt för mened och fått påföljden bestämd tillfängelse. 1 Brottet bestod i att de bägge tjejerna under ed hade nekat till att ha köpt alkohol aven man som stod åtalad för langning, något som de senare kunde överbevisas om att ha gjort.Seminarieledaren ställde oss seminariedeltagare frågan: ”Är det rätt att döma dessatonårstjejer till fängelse?”. Majoriteten ropade genast ”Nej!” som svar på frågan, varvid vijurister och juridikstuderande som läste kursen tittade på varandra och nickade som om viminsann satt inne med det juridiskt ”rätta” svaret. Seminariedeltagarna kom snart fram till attså som forskningsläget ser ut idag – med den kunskap som finns om fängelsestraffet och desskonsekvenser ur såväl rättspsykologiskt som kriminologiskt perspektiv – talade nästan alltingmot att döma tjejerna till fängelse.När diskussionen så sakteliga klingade av och samtliga seminariedeltagare verkade varaöverens om ”svaret” hade jag fortfarande inte riktigt förstått frågan. Det är skillnad på vadsom är rätt och vad som bör vara rätt. Dessutom är det skillnad på vad det ”korrekta” svaretpå den ställda frågan är inom olika vetenskapliga discipliner. Gällande rätt kan visserligenogillas, men det innebär inte att den dom som rätten avkunnar i enlighet med gällande rätt ärfel. Till slut räckte jag upp handen och sa: ”Det kanske är så att det rättspsykologiskt ochkriminologiskt är fel att döma dem till fängelse. Men rent juridiskt kan man inte säga att det ärfel. Mened är ett artbrott, och artbrott föranleder fängelse.” Proteststormen lät inte vänta påsig. ”Det är ju tonåringar!”, ”Deras lögn har ju inte fällt någon oskyldig, då kan det väl intevara så farligt!?”, ”Fängelsestraffet kommer att dehumanisera dem, få dem att tappa förtroendetför rättsväsendet…”, ”De har redan lärt sig en läxa i och med rättsprocessen!”, ”Vadtjänar samhället på att döma dom till fängelse?” o.s.v. Jag kunde inte annat än att hålla medom kritiken. Men sällskapet hade kanhända missat min poäng i sammanhanget; den påföljdsom tingsrätt och hovrätt hade meddelat var inte fel i den bemärkelsen att den var lagstridig.Jag tänkte därefter i mitt stilla sinne att det måste finnas något juridiskt hållbartargument till varför domstolarna – mot det kriminologiska och rättspsykologiska samladeforskningsläget – trots allt dömer dem till fängelse. Mycket riktigt finns det åtminstone ettskäl som uttryckts i förarbetena: allmänprevention! För det är väl ett hållbart juridiskt argumentsom motiverar att döma t.ex. flickorna i artikeln till fängelse, eller? 2Stockholm den 7 april 2008Elin Ruthström1 Artikeln återfinns i dess helhet i bilaga 1. Se även Uppsala tingsrätts dom den 7 december 2006, mål nr.B 3841-06 samt Svea hovrätts dom den 12 februari 2007, mål nr. B 286-07.2 Apropå artikeln bör det nämnas att Högsta domstolen tog sig an målet med anledning av påföljdsfrågan ochdömde den yngre tjejen till 50 timmars ungdomstjänst och den äldre tjejen till villkorlig dom förenad med föreskriftom samhällstjänst i 50 timmar. Se Högsta domstolens dom den 3 oktober 2007, mål nr. B 1178-07. Det göremellertid, enligt min mening, inte frågan mindre intressant.5