Artbrottskonstruktionen - Juridicum - Stockholms universitet

sådan art att fängelse bör följa. Även om jag inte ifrågasätter det moraliskt riktiga i detjuridiska påföljdsutfallet, ställer jag mig ändock kritisk till argumentationen som sådan.Med HD:s resonemang och argumentation i påföljdsvalsfrågan i det redovisade rättsfalletfrågar jag mig om inte ett sådant brott som exempelvis köp av sexuella tjänster ocksåskulle känna hänföras till artbrottskategorin. 444 I förarbetena till det brottet har lagstiftarenbl.a. framhållit att prostitution medför allvarliga skador för både de enskilda och samhället, attdet omkring de prostituerade i regel förekommer en omfattande kriminalitet av olika slag,t.ex. narkotikahandel, koppleriverksamhet och misshandel, samt att de prostituerade i allmänhethar en mycket svår social situation. Med anledning av detta anser lagstiftaren att det är enviktig samhällsangelägenhet att prostitutionen bekämpas. 445 Om det dessutom betänks att köpav sexuella tjänster enbart kan ske såvida det förekommer en efterfrågan därom och att hotetom straff torde ha mycket bra allmänpreventiva effekter på köparna, 446 förefaller brottetmycket väl kunna bedömas som ett artbrott. Nu är emellertid så inte fallet. 447Det problematiska med artbrottskonstruktionen är återigen – vilket jag hoppas framgårav exemplifieringen ovan – att den inte är definierad och att dess kriterier för bedömning inteär kända. En högst okvalificerad gissning är att det finns nästintill lika många gärningar somlagstiftaren betraktar med ”utomordentligt allvar”, som det finns brott. Om sådana bedömningsgrunderska tillämpas för att hänföra brott till artbrottskonstruktionen, kan den liknas viden svamp som kan suga upp så många eller så få brott som svampens bärare så önskar –omgivningen kan inte förvissa sig om hur, när eller ens varför det sker.Som en följd av legalitetsprincipens obestämdhetsförbud bör vidare påföljdssystemetpräglas av klarhet. Den som ådöms en påföljd med anledning av att hon eller han har gjort sigskyldig till ett brott bör därvid rimligen förstå varför samhällsreaktionen, d.v.s. påföljden,blev som den blev. Klarheten i påföljdssystemet begränsar sig inte enbart till dem som ådömspåföljder; även gemene man i stort bör kunna bilda sig en klar bild av påföljdernas innehåll,när de kan komma att aktualiseras och dess konsekvenser. Särskilt om lagstiftarens avsikt äratt det hot om straff som påföljderna innebär ska verka allmänpreventivt är det av central viktatt påföljdssystemet präglas av klarhet. Detta bör anses gälla med alldeles särskild kraft närdet handlar om att ådöma någon samhällets mest ingripande påföljdsform, fängelse.Proportionalitetsprincipen och ekvivalensprincipen är av oerhörd vikt i ett påföljdssystemför att det ska uppfattas som rättvist, d.v.s. uppfylla kraven på rättslikhet. För att påföljdssystemetska uppfattas som rättvist ska det m.a.o. finnas en rimlig proportion mellan detbegångna brottets svårhet eller farlighet och den påföljd som gärningspersonen ådöms medanledning av det begångna brottet. Det ska även förhålla sig så att påföljderna för olika brottstypereller brottsformer som är av samma svårhet eller farlighet bör föranleda någorlundaliknande påföljder. Vid tillämpning av artbrottskonstruktionen omkullkastas bägge dessaprinciper, vilket kan åskådliggöras enligt följande. Ett brott mot totalförsvarsplikten varsstraffvärde är 14 dagars fängelse föranleder regelmässigt en fängelsepåföljd, samtidigt som ettgrovt bedrägeri vars straffvärde är 11 månaders fängelse regelmässigt – såvitt det inte utgörett återfall i brott – föranleder en alternativ påföljd. En jämförelse mellan dessa bägge brottoch deras påföljdsmässiga utfall uppvisar bristande lodrät rättvisa, d.v.s. proportion mellanbrott och straff, och bristande vertikal rättvisa, d.v.s. ekvivalens mellan de bägge brotten.Dessa brister torde vara till men för påföljdssystemet och hela rättssystemet i det att det torde444 Jag vill dock betona att jag inte förespråkar en utvidgning av artbrottskonstruktionen. Det exemplifieradebrottet belyses enbart för att visa på svagheterna i den argumentation som HD anlade i rättsfallet rörande grovtbarnpornografibrott, NJA 2002 s. 265.445 Se prop. 1997/98:55 s. 104-106.446 Se avsnitt 4.1 angående förutsättningarna för att uppnå allmänpreventiva effekter.447 Se rättsfallet NJA 2001 s. 527 vari HD slog fast att påföljden för köp av sexuella tjänster i normalfallet böranses vara böter.86