som artbrott. Detta sammantaget gör det svårt att på förhand kunna bedöma om ett visst brottska anses utgöra ett artbrott eller ej. Dessutom torde det förhålla sig på det viset att olika omständigheter– oklart exakt vilka – kan väga olika tungt vid bedömningen av huruvida ett visstbrott utgör ett artbrott eller ej. 1913.2.2 Vilka brott utgör artbrott?I förarbetena till 1989 års påföljdsreform formulerades aldrig något samband som kan förklaraföreteelsen ”brottslighetens art”, vilket gör att begreppet saknar teoretisk grund. 192Istället uppfattas begreppet, så som tidigare har påpekats, som en kodifiering av den rättspraxisbeträffande 1 kap. 7 § BrB som gällde innan påföljdsreformen. Artbrottsinstitutet harhärefter främst kommit att bli ett praktiskt institut som i princip har överlämnats åt domstolarnaatt hantera. Domstolarna har utvecklat artbrottskonstruktionens tillämpningsområdeoch lagstiftaren har därefter i vart fall till viss del bekräftat denna praxisutveckling i efterhandgenom förarbetsuttalanden.Inledningsvis i detta avsnitt redogörs därför för de brott som lagstiftaren har påtalat ochbekräftat utgör artbrott. Därefter redogörs för de brott vilka har hänförts till artbrottskategorinav domstolarna, men som (ännu) inte har bekräftats av lagstiftaren. Avsnittet innehåller ävenvissa exemplifierande rättsfall av intresse för den fortsatta redogörelsen och kommanderesonemang.I propositionen som låg till grund för påföljdsreformen omnämns rattfylleri (vilketnumera motsvarar grovt rattfylleri), 193 vissa brott mot vapen- och jaktlagstiftningen samtolovlig vistelse i riket som exempel på brottstyper som faller in under artbrottskategorin.Vidare nämns vissa former av brott inom en brottstyp där inte hela brottstypen som sådan ansesböra hänföras till artbrottskategorin. De brottsformer som nämns i propositionen utgörs avvissa former av misshandel och våld mot tjänsteman samt vissa typer av skattebrott. 194I den senare propositionen utvecklades ovanstående resonemang avseende att vissabrottsformer inom en brottstyp kan utgöra artbrott, medan andra brottsformer inom sammabrottstyp inte är att betrakta som artbrott. Misshandelsbrottet, vilket inbegriper fall av såväloprovocerad misshandel på öppen gata som krogslagsmål mellan två berusade personer,nämns som ett exempel härpå. I det förra fallet, men inte i det senare, förklaras det råda enstark presumtion för fängelse p.g.a. brottets art. 195 Utgångspunkten i gällande rätt tordeemellertid vara att misshandelsbrott av normalgraden generellt sett medför fängelsestraff. 196Propositionen behandlar även ett antal exempel på omständigheter som kan föranleda att ettvisst brott hänförs till artbrottskategorin. 197I propositionen uppmärksammade och till synes bekräftade lagstiftaren vidare att domstolarnai rättspraxis har hänfört narkotikabrott, vissa bokföringsbrott, mened, övergrepp i191 Se t.ex. Perklev, Anders, Artbrotten från praktisk synpunkt, s. 155 samt jmf. t.ex. rättsfallen NJA 1999 s. 561,NJA 2000 s. 17 II samt NJA 2000 s. 69. Vad det faktum att begreppet består odefinierat får för konsekvenser förbl.a. förutsebarheten och rättssäkerheten behandlas vidare i avsnitt 5 samt 6.192 Se t.ex. Victor, Dag, ”Artbrotten och de korta fängelsestraffen – teoretiska frågor, s. 123.193 Trafiknykterhetsbrottet enligt 4 § lagen (1951:649) om straff för vissa trafikbrott [cit. TBL] ändrades genomSFS 1990:149. I och med ändringarna sänktes straffbarhetsgränsen för trafiknykterhetsbrott från 0,5 promille till0,2 promille. Förarbetena till ändringarna i TBL återfinns i prop. 1989/90:2 samt i 1989/90:JuU2. Se 4 och 4 a §TBL.194 Prop. 1987/88:120 s. 100 och SOU 1986:12 s. 457.195 Prop. 1997/98:120 s. 117.196 Se NJA 1990 s. 521 och NJA 1991 s. 438. Se även resonemanget i NJA 1990 s. 41 I och II.197 Se vidare i avsnitt 3.3.2.40
ättssak samt brott mot totalförsvarsplikten till artbrottskategorin. 198 I samband med ny lagstiftninghar även lagstiftaren i förarbetena bekräftat att vissa typer av brott utgör artbrott,t.ex. grovt rattfylleri, övergrepp i rättssak samt vapenbrott. 199 Lagstiftaren uppmärksammade ipropositionen att tillerkännandet av artbrottskaraktär i princip har skett brottstyp för brottstypsnarare än genom generella riktlinjer. 200Utöver de redan nämnda brotten som i förarbetena har hänförts till artbrottskategorin,har ytterligare artbrottsklassificeringar åstadkommits genom rättspraxis. 201 Rättspraxis äremellertid aningen vacklande och svårbedömd i detta avseende eftersom omständigheterna idet enskilda fallet alltid påverkar utgången. Dessutom har successiva förändringar skett av påföljdsreglernasedan 1989 års påföljdsreform. Uppräkningen är inte en redogörelse för hurgällande rätt ska betraktas med avseende på artbrottskonstruktionen, utan syftar snarare till attge en bild av hur konstruktionen används och har använts i domstolarna. Redogörelsen ger enöversikt över den särbehandling i påföljdshänseende med anledning av ”brottslighetens art”som har gjorts och görs i rättspraxis. Brott som i rättspraxis, utöver de redan omnämnda, harbedömts som artbrott och föranlett fängelsepåföljd – i vart fall i det enskilda fallet under de idet ifrågavarande fallet rådande omständigheterna – är bl.a. oredlighet mot borgenärer, 202grov hemfridskränkning, 203 grovt penninghäleri, 204 sexuellt ofredande, 205 sexuellt utnyttjandeav underårig, 206 sexuellt utnyttjande av barn, 207 sexuellt tvång, 208 sexuellt utnyttjande, 209utpressning, 210 grov fridskränkning, 211 grov stöld genom väskryckning, 212 bokföringsbrott, 213brukande av falsk urkund, 214 hets mot folkgrupp, 215 förtalsbrott, 216 barnpornografibrott, 217198 Prop. 1997/98:96 s. 116. I Straffsystemkommitténs betänkande som låg till grund för propositionen nämnsexempel på ytterligare möjliga artbrott, t.ex. olaga hot, väskryckning från äldre personer samt olovlig körning, seSOU 1995:91 del II s. 140.199 Se bl.a. prop. 1993/94:44 s. 34 f., prop. 1996/97:135 s. 10 samt prop. 1999/2000:27 s. 68.200 Prop. 1997/98:96 s. 116. Jmf. vad som förespråkades i SOU 1986:14 s. 458.201 En mycket utförlig redogörelse över de brott vilka hänförs till artbrottskategorin i gällande rätt samt undervika förutsättningar återfinns i Sterzel, Georg, Studier rörande påföljdspraxis m.m., främst s. 21-24. Se ävenHoflund, Olle, Straff och andra reaktioner på brott, s. 90-92 samt 142 ff.202 NJA 1989 s. 570. Rättsfallet avsåg ett undandragande om ett belopp om cirka 45 000 kronor.203 RH 1987:120. Brottet bestod i att gärningspersonen nattetid hade trängt in i och kvarstannat i en ung kvinnasbostad under en inte obetydlig tidsrymd, vilket föranledde att kvinnan kände sig tvungen att lämna bostaden föratt undgå sexuella närmanden av gärningspersonen. Jmf. dock NJA 1990 s. 315, där i sett samma typ av gärningföranledde villkorlig dom jämte dagsböter istället för fängelse.204 NJA 2003 s. 254. Brottet bestod i att en person för annans räkning hade förvarat en mycket stor summapengar i sin bostad efter det att denne fått vetskap om att pengarna härrörde från narkotikabrott.205 RH 1997:91. Brottet bestod i att en man vid sex tillfällen hade ringt till för honom okända kvinnor och underfalska förespeglingar ställt frågor om kvinnornas sexualliv. HovR fann att brottsligheten var ”… så allvarlig attpåföljden inte kan stanna vid ett bötesstraff …” och åberopade följaktligen brottets art som skäl för fängelse.206 NJA 2003 s. 313. Brottet utgörs numera av våldtäkt mot barn samt sexuellt utnyttjande av barn.207 Se NJA 2006 s. 79 I. Brottet bestod i att en 26-åring hade haft samlag med en 13-åring. Samma bedömninggjordes i fråga om sexuellt utnyttjande av underårig (i förening med barnpornografibrott) i rättsfallet NJA 2006s. 212.208 Hovrätten för Nedre Norrlands dom den 28 mars 2007, mål nr. B 554-06. Brottet bestod i att gärningsmannenfört in fingrar i en sovande kvinnas underliv. Både TR och HovR gjorde bedömningen att det rörde sig om sexuellttvång. TR utdömde en alternativ påföljd, medan HovR dömde till sex månaders fängelse med hänvisningtill brottslighetens art”.209 RH 1993:85. Brottet bestod i försök till sexuellt utnyttjande av en berusad, djupt insomnad kvinna.210 NJA 1997 s. 507. Brottet bestod i att den tilltalade hade uppdragit åt annan person att förmå målsäganden atttill honom själv betala ett belopp om 35 000 kronor.211 NJA 2004 s. 97. Samma bedömning har gjorts avseende grov kvinnofridskränkning, se NJA 1999 s. 102 , RH2003:70 samt RH 2003:91.212 RH 1989:7. Se även SOU 1995:91 del II s. 140. Jmf. dock RH 1993:28.213 NJA 1999 s. 769 och NJA 2000 s. 195. Jmf. dock NJA 2001 s. 397, NJA 2001 s. 618 samt NJA 1998 s. 300.214 RH 1994:53. Brottet avsåg brukande av falskt pass samt falskt körkort för att i affärssyfte illegalt ta sig in iSverige. Jmf. dock NJA 1983 s. 786 samt RH 1983:167 där förmildrande omständigheter förelåg.41