Artbrottskonstruktionen - Juridicum - Stockholms universitet

5 INDIVIDUELLT STRAFFANSVAR OCH ALLMÄN-PREVENTIVA PÅFÖLJDSVAL”Lite tillspetsat uttryckt innebär detta [artbrottskonstruktionen, förf. anm.] attvärnpliktsvägraren och den inte helt hederlige jägaren sätts i fängelse för att500 000 kronors-bedragaren ska kunna få villkorlig dom.”~ Petter Asp (född 1970) ~Det ligger en uppenbar konflikt i det faktum att varje person har ett individuellt straffansvarsom begränsar sig till hans eller hennes enligt täckningsprincipen 422 brottsliga gärning och detfaktum att individen kan påföras påföljder vilka ska tjäna allmänpreventiva intressen. Sakenkompliceras ytterligare av det faktum att hänförandet till artbrottskategorin p.g.a. allmänpreventivaskäl sker på domstolsnivå och att den allmänprevention som lagstiftaren önskar uppnåmed artbrottskonstruktionen många gånger uteblir eller begränsar sig till rena förhoppningarom allmänpreventiva effekter. 423 Det rimmar illa med det faktum att påföljdssystemet somhelhet påstås värna proportionaliteten mellan brott och straff, att den enskilde kan bestraffasutöver vad det mått av klander som på rimliga grunder kan tillskrivas honom eller hennekräver. Det anförda innebär fyra otillfredsställande saker, vilka till stor del hänger sammanoch är en följd av varandra; bristande proportionalitet mellan brott och straff, bristandeekvivalens mellan brottstyper, bristande förutsebarhet samt bristande rättvisa vid påförandetav straff med anledning av ”brottslighetens art”.När en gärningsperson ådöms en fängelsepåföljd med anledning av återfall i brott ellermed anledning av brottets straffvärde, utgör det generellt sett omständigheter som gärningspersonenhar kunnat råda över. Gärningspersonen har dessutom på förhand haft möjlighet attkänna till dessa påföljdsvalsinverkande omständigheter eftersom dessa i enlighet med legalitetsprincipenframgår explicit av lagtexten. Med gärningspersoner till artbrott förhåller det sigemellertid annorlunda i denna fråga. Begreppet ”brottslighetens art” är inte över huvud tagetdefinierat i lagtext och knappast heller i förarbetena. 424 När gärningspersoner till artbrottådöms fängelse eller annars en strängare påföljd med hänvisning till ”brottslighetens art”beaktas omständigheter, vilka brukar benämnas artomständigheter, som ligger utanför hanseller hennes kontroll. Dessa artomständigheter, t.ex. att den ifrågavarande brottsligheten harblivit mer utbredd, framgår inte av lagtexten. Artomständigheterna framgår endast med bristfälligtydlighet av förarbetena i kombination med en tolkning rättspraxis på området. 425 Det ärett oerhört nederlag inte minst för lagstiftningens krav på förutsebarhet. 426Ett påföljdssystem som uppfattas som rättvist karaktäriseras av att det föreligger ettsamband mellan det mått av klander som en brottslig gärning förtjänar och den påföljd sombrottets gärningsperson ådöms. 427 De allmänpreventiva hänsynstaganden som artbrottskonstruktionenmedger innebär emellertid att den individ som bestraffas för ett artbrott drabbas422 Täckningsprincipen utgör den grundsats som innebär att de subjektiva rekvisiten, d.v.s krav på uppsåt elleroaktsamhet, ska täcka de objektiva rekvisiten (brottsbeskrivningen) för brottet för att gärningspersonen skakunna dömas för brottet i fråga.423 Se avsnitt 4 angående allmänprevention.424 Se avsnitt 3.2.1 angående begreppet ”brottslighetens art”.425 Se avsnitt 3.4 angående artomständigheter.426 Se avsnitt 3.5 angående varför vi har artbrottskonstruktionen samt de fördelar respektive nackdelar som konstruktionenmedför.427 Se bl.a. von Hirsch, Andrew & Påle, Karin, Artbrott, s. 244 f.80