Artbrottskonstruktionen - Juridicum - Stockholms universitet

dess skadliga verkningar. Författaren anser exempelvis att införandet av villkorligt fängelseeller uppskjuten verkställighet av fängelse skulle kunna tjäna som ett sådant syfte. Mest tilltalandeter sig dock, enligt författaren, införandet av ett mer kasuistiskt påföljdssystem därlagstiftaren mer eller mindre skräddarsydde påföljder alternativt påföljdskombinationer för devanligast förekommande brottstyperna. En sådan form av kasuistiskt påföljdssystem skulle,enligt författaren, därvid kunna beakta de omständigheter som idag hänförs till brottets art vidpåföljdernas utformande, vilket skulle minska domstolarnas belastning i denna fråga.Examensuppsatsförfattaren har inte för avsikt att här närmare analysera eller kritisera deovan återgivna förslagen som har framförts i den juridiska doktrinen. Det kan emellertidkonstateras att de har framförts och att de har skänkt ljus över debatten kring artbrottsproblematiken,samtidigt som det kan noteras att förslagen har lämnats därhän av lagstiftaren.Examensuppsattsförfattarens uppfattning om artbrottskonstruktionens eventuella lösningbestår i det följande. Min grundinställning till artbrottskonstruktionen är att den i första handbör avskaffas. Min uppfattning är att artbrottskonstruktionen som helhet inte har den allmänpreventivaeffekt vars existens den grundar sig på. 360 Att motivera en konstruktion som får såingående konsekvenser för den enskilde med någonting som inte går att leda i empiriskbevisning, är ytterst otillfredsställande och ologiskt. Att ådöma den enskilde ett fängelsestraffmed hänvisning till att det är allmänpreventivt då det i praktiken inte är det är dessutomoetiskt och kan skada tilltron till hela rättsapparaten samtidigt som det medför enorma skadeverkningarför den enskilde.Att helt avskaffa artbrottskonstruktionen brukar framställas som orealistiskt och naivtpåtänkt. 361 Examensuppsatsförfattaren delar inte den uppfattningen. Det torde vara fulltpraktiskt möjligt att straffvärdet och återfallsbrottslighet utgör de enda omständigheter somkan bryta presumtionen mot fängelse. Det vore t.o.m. önskvärt om så vore fallet, därför att enpresumtion mot fängelse annars riskerar att bli alltför tandlös och enbart utgöra ett slag iluften som inte är förenligt med det verkliga utfallet. 362 Enligt min mening är det viktigt förpåföljdssystemets trovärdighet, likabehandling och förutsebarhet att proportionalitet och ekvivalenstillåts genomsyra hela påföljdssystemet.Flertalet av de artomständigheter som anförs idag för att hänföra ett visst brott till artbrottskategorinär sådana att de istället bör kunna påverka brottets straffvärde eller brottsrubricering,t.ex. om det ifrågavarande brottet är av särskilt elakartad form, den tilltalade harvisat särskild hänsynslöshet, den tilltalade har utnyttjat sin eller någon annans ställning, s.k.hatbrottsmotiv o.s.v. De artomständigheter som idag inte omfattas av de straffvärdeförsvårandeomständigheterna i 29 kap. 2 § BrB, t.ex. brottets systemhotande karaktär, skullekunna föras in så som sådana relativt enkelt. Vissa artomständigheter är emellertid sådana attde över huvud taget inte bör påverka påföljdsbestämningen då dessa omständigheter liggerutanför gärningspersonens kontroll och således inte bör läggas honom eller henne till last.Exempelvis det faktum att brottsligheten har blivit mer utbredd, är svår att förebygga ellerupptäcka o.dyl. Dessa omständigheter bör inte belasta gärningspersonen, utan är lagstiftarensoch de brottsbekämpande myndigheternas ansvar att kontrollera och begränsa, t.ex. genombeslut om kriminalisering samt spridande av upptäcktsrisk m.m.Vill lagstiftaren ändock prompt behålla artbrottskonstruktionen är det min absoluta uppfattningatt konstruktionens tillämpning bör villkoras av empiriskt belagda allmänpreventivaeffekter – såvitt sådana även fortsättningsvis ska utgöra konstruktionens grund. I de delar360 Se vidare avsnitt 4.2.361 Se främst i relevanta avseenden Påföljdsbestämning – straffrättsliga studier utgivna till hundraårsminnet avIvar Strahls födelse under redaktion av Nils Jareborg (SvJT 1999 häfte 2) samt Korta fängelsetraff och alternativapåföljder – en seminarieserie om påföljdssystemets grunder och struktur (SvJT 2003 häfte 2).362 Se bl.a. det resonemang som förs angående teori och praktik vad anbelangar utdömda fängelsestraff i Sverigei Träskman, Per Ole, Påföljd, proportionalitet och prioritering av samhällsstraff, s. 173-194.68