Artbrottskonstruktionen - Juridicum - Stockholms universitet

exempel på det vore om exempelvis snatteribrott och fortkörning bestraffades med fängelse.Det är emellertid inte en rimlig tanke som ens är möjlig att genomföra vilket hänger sammanmed dessa brotts straffvärde och i grunden dessa brotts klandervärdhet. Brotten är helt enkeltinte så klandervärda att fängelse kan anses utgöra en proportionerlig och ”rättvis” påföljd.Det finns mer realistiska brottstyper och brottsformer vars fängelsebestraffande förmodligenskulle ha allmänpreventiva effekter, men vilka ofta i dagens rättspraxis föranlederen alternativ påföljd. Det rör sig främst om brott som innebär ekonomisk-, bedrägeri-,bidrags-, finansiell-, företags-, IT- och skattebrottslighet (varav vissa av dessa brott utgör s.k.white-collar/occupational crimes eller på svenska s.k. manschettbrottslighet). Dessa brottsgärningspersoner är oftast rationella, planerar noggrant sina brott för att undvika upptäckt,överväger fördelar och nackdelar respektive vinning och förlust med sina brott. De har oftamer att förlora – i form av sociala band, familj, karriär, social status o.s.v. – på att begå brottän andra typer av gärningspersoner eftersom de är i en sådan position i samhället att de harförtroende att hantera, t.ex. ekonomiska eller andra typer av tillgångar. Dessa gärningspersonerskulle därför troligen avstå från att begå dessa brott om hotet om fängelsestraff upplevdessom överhängande. Det effektivaste för att avhålla dessa typer av gärningspersonerfrån att begå brott ligger dock inte i lagens eller påföljdernas straffhot, utan i ökad upptäcktsrisk.418 Det har framförts att även om fängelsepåföljder vid artbrottslighet inte alltid har allmänpreventivaeffekter, de i vart fall torde kunna ha gruppreventiva effekter. Vad som åsyftas därmedär att den sociala umgängesgrupp eller gemenskap vari gärningspersonen befinner sigtorde kunna erhålla ökade incitament att avstå från den typ av brottslighet som gärningspersonenhar dömts till fängelse för. Vännerna runt omkring gärningspersonen ser m.a.o. ”hurdet går” på nära håll om någon bryter mot lagen, något som skulle kunna ha gruppreventivaeffekter. 419 Gruppreventiva effekter är dock inte detsamma som allmänpreventiva effekter.Gruppreventiva effekter kan dessutom vara mycket begränsade dels avseende effektens omfattning,dels avseende omfattningen på den grupp som avses.Framställningen i detta avsnitt har så här långt enbart jämfört huruvida fängelsestraff harbättre allmänpreventiva effekter än alternativa påföljder vid förekomst av artbrottslighet. Så ärgenerellt sett inte fallet. ”Brottslighetens art” föranleder, som påpekades redan inledningsvis idetta avsnitt, inte alltid fängelsepåföljd utan ofta en alternativ påföljdskombination. Eftersompresumtionen mot fängelse redan har brutits i och med förekomsten av artbrottslighet kanemellertid endast en alternativ påföljd ådömas en gärningsperson till artbrottslighet såvida detföreligger ”särskilda skäl”. Kravet på ”särskilda skäl” innebär att de alternativa påföljdskombinationersom ådöms gärningspersoner till artbrott generellt sett är mer ingripande än omdet ifrågavarande brottet inte hade utgjort ett artbrott. Kontentan av detta resonemang är attäven om påföljden för artbrottslighet inte blir fängelse, blir den mer ingripande eller strängareän vad som vore fallet om brottet inte hade utgjort ett artbrott.När en alternativ påföljdskombination istället för fängelse ådöms en gärningsperson tillartbrottslighet p.g.a. av förekomsten av ”särskilda skäl” sker det emellertid med en indirekthänvisning till allmänpreventiva skäl – likväl som då fängelse ådöms. Anledningen härför äratt det är artbrottskonstruktionen som sådan som grundas på allmänpreventiva överväganden,inte själva påföljdsformerna. I det följande ska därför redogöras för en kortare jämförelse avhuruvida kombinerade alternativa påföljder, som föranleds av att det föreligger särskilda skäl418 Angående manschettbrottslighet, se bl.a. Pogrebin, Mark m.fl., About Criminals, s. 147-178 samt Sarnecki,Jerzy, Introduktion till kriminologi, s. 323-350.419 Elwin, Göran m.fl., Den första stenen, s. 245.78