FÖRKORTNINGARAlkoholL Alkohollag (1994:1738)Bet.BetänkandeBrB Brottsbalk (1962:700)BRÅBrottsförebyggande rådetDsDepartementsserienHDHögsta domstolenHovRHovrätt(en)ISBLLag (1996:96) om vissa internationella sanktionerIÖVLag (1994:451) om intensivövervakning med elektronisk kontrollJaktL Jaktlag (1987:259)JuURiksdagens justitieutskotts betänkandeJTJuridisk tidsskriftKvaLLag (1974:203) om kriminalvård i anstaltNJANytt juridiskt arkiv, avd. INJA IINytt juridiskt arkiv, avd. IINSL Narkotikastrafflag (1968:64)NTfKNordisk tidsskrift for KriminalvidenskabProp.Regeringens propositionRB Rättegångsbalk (1942:740)RHRättsfall från hovrätternaRF Kungörelse om beslutad ny regeringsform (1974:152)RÅRiksåklagarenSBL Skattebrottslagen (1971:69)SFSSvensk författningssamlingSBL Skattebrottslag (1971:69)SL1864 års strafflagSOUStatens offentliga utredningarSSLLag (2000:1225) om straff för smugglingSvJTSvensk juristtidningTBLLag (1951:649) om straff för vissa trafikbrottTRTingsrätt(en)UtL Utlänningslag (2005:716)UBL Uppbördslag (1953:272) 3VapenL Vapenlag (1996:67)3 Upphävd per 2007-11-01. Jmf. Skattebetalningslag (1997:483).6
SAMMANFATTNINGBegreppet ”brottslighetens art” infördes vid 1989 års påföljdsreform som ett skäl, utöverbetydande straffvärde och återfallsbrottslighet, för brytande av presumtionen mot fängelseenligt 30 kap. 4 § BrB. Begreppet är inte definierat i lag och det är endast knapphändigtutvecklat i förarbetena med hänvisning till att begreppet syftar till att ersätta den tidigareformuleringen ”av hänsyn till allmän laglydnad” i dåvarande 1 kap. 7 § BrB som skäl förfängelse. Lagstiftaren har inte i lag angett vilka brott som utgör s.k. artbrott. Inte heller harlagstiftaren i lag förmedlat några kriterier för hur en bedömning av vilka brott som med anledningav sin art ska medföra särbehandling i påföljdshänseende ska utgöras.I förarbetena uttrycks att artbrott utgör brott vilka i huvudsak av allmänpreventiva skälanses förtjäna ett kort fängelsestraff. Som exempel på artbrott nämns i förarbetena bl.a. grovtrattfylleri, brott mot jakt- och vapenlagstiftningen, olovlig vistelse i riket, oprovocerad misshandel,våld mot tjänsteman, vissa skattebrott, narkotikabrott, vissa bokföringsbrott, mened,övergrepp i rättssak samt brott mot totalförsvarsplikten. Ytterligare brott har hänförts till artbrottskategoringenom rättspraxis, t.ex. oredlighet mot borgenärer, vissa sexualbrott, stöldgenom väskryckning, grovt barnpornografibrott, brott mot alkohollagen, dopingbrott, grovtbåtfylleri, våldsamt upplopp m.fl. HD har även uttalat att bl.a. djurplågeri, jakthäleri, grovtmiljöbrott samt insiderbrott skulle kunna utgöra artbrott under vissa omständigheter.I rättspraxis och förarbetena har s.k. artomständigheter utvecklats för att underlätta artbrottsbedömningen.Dessa artomständigheter utgörs av att brottsligheten har fått ökad utbredningeller antagit mer elakartade former, är svår att förebygga eller upptäcka, utgör ett angrepppå den personliga integriteten samt att brottsligheten utgör ett åsidosättande avrespekten för rättsväsendet och dess funktionärer m.m. Härutöver har även de straffvärdeförsvårandeomständigheterna som anges i 29 kap. 2 § BrB ansetts kunna utgöra artomständigheteri vissa fall. Artomständigheterna kan utgöra skäl för att hänföra ett brott till artbrottskategorin,vilket därmed kan medföra en särbehandlings i påföljdshänseende.<strong>Artbrottskonstruktionen</strong> innebär att presumtionen mot fängelse bryts och istället bildasen presumtion för fängelse. Hur stark presumtionen för fängelse är beror väsentligen avartskälens styrka. Vid t.ex. mened anser HD att denna presumtion är mycket stark. För att enartbrottsgärningsperson ska kunna ådömas en alternativ påföljd krävs det att det föreliggersärskilda skäl, enligt 30 kap. 7 eller 9 §§ BrB. Vid straffvärden över sex månaders fängelsekrävs, enligt HD, att det föreligger ”alldeles särskilda skäl” för att ådöma en alternativ påföljd.Trots att artbrottskonstruktionens grund i förarbetena har ansetts utgöra i huvudsak allmänpreventivaöverväganden, torde konstruktionen generellt sett inte medföra några allmänpreventivaeffekter. Det kan inte på empiriska grunder beläggas att fängelse har bättre allmänpreventivaeffekter än alternativa påföljder. Inte heller kan det beläggas att marginella straffskärpningaravseende vissa typer av brott skulle ha allmänpreventiva effekter. Flertalet artbrottbegås inte främst av rationella gärningspersoner som fattar rationella val. Detta utesluterallmänpreventiva effekter vid bl.a. affektionsbrott, spontana impulsbrott, brott där målet medbrottet ligger i den brottsliga gärningen (t.ex. ärekränkning) samt brott vars gärningspersonerär psykiskt sjuka eller annars inte är förmögna att fatta rationella val. <strong>Artbrottskonstruktionen</strong>sallmänpreventiva grund kan således generellt sett starkt ifrågasättas.Till följd av att artbrottskonstruktionen är odefinierad, diffus och av lagstiftaren harlämnats utan lagstadgade bedömningskriterier är konstruktionen svår att tillämpa för domstolarna.<strong>Artbrottskonstruktionen</strong> kan med anledning av detta ifrågasättas ur rättssäkerhetsperspektivsamt med anledning av legalitetsprincipen. Vidare medför artbrottskonstruktionen attartbrottspåföljderna brister i proportionalitet mellan brott och straff samt ekvivalens mellanbrottstypers svårighetsgrad, varför artbrottskonstruktionens även kan ifrågasättas ur rättviseperspektiv.7