Palliativ vård enligt svensk rätt - GUPEA

vilja. Men om det trots vårdpersonalens försök att ta reda på patientens inställning till vården iden aktuella situationen inte går att få någon klarhet i patientens uppfattning. Eller att det ärfråga om en akut situation där det inte finns tid att göra efterforskningar om patientensinställning. Blir det hälso- och sjukvårdens ansvar att med respekt för principen ommänniskors lika värde välja det alternativet som såväl ur medicinska som humana synpunkterbedöms vara det som bäst tillgodoser patientens behov av vård, integritet och värdighet. 15611. Behandling som kan förkorta livetMer eller mindre all medicinsk behandling är förenad med risker och viss osäkerhet dettagäller självklart även palliativ vård. Hur pass svåra biverkningar och stora risker som kangodtas beror bl.a. på patientens diagnos och behov. Självfallet ska risken för att patientens livkortas minimeras så långt som möjligt. Men när döden är näraförestående blir ocksåbiverkningen att livet kortas mindre betydelsefull i förhållandet till en god symtomlindring.Således kan en behandling som riskerar att påskynda döden bedömas som korrekt och tillåtenom den är väsentlig för att minska patientens symtom. 157För när vården har kommit till det palliativa stadiet finns det inte längre några kurativabehandlingsalternativ kvar och vården går då över från en kurativ fas till en fas där manförsöker att minimera lidandet och ge patienten en värdig sista tid. Madeleine Leijonhufvud 158anser att om en symtomlindrande behandling vid vård i livets slutskede leder till att enpatients liv kortas kan detta vara försvarbart och straffritt om alternativet innebär ettouthärdligt lidande för patienten. Om det vid den aktuella situationen inte finns några andraalternativ eller att det inte finns tid att prova andra alternativa behandlingsformer befinnerman sig då i en medicinsk nödsituation. Enligt Leijonhufvud skulle man då kunna se det somen nödsituation i enlighet med ansvarsfriheterna i 24 kap 4 § BrB eller mer adekvat beskrivadet som att i en situation där ingen kurativ behandling finns är läkarens arbete inte längre attuppehålla livet utan att minska det outhärdliga lidandet. 159156 Allmänna råd från Socialstyrelsen 1992:2, s.18157 Rynning, Elisabeth, Rätt till liv och rätt att dö, s. 111158 Professor emerita i straffrätt, Stockholms universitet159 Leijonhufvud, Madeleine, Lynöe, Niels, Sederingsterapi som förkortar livet – dråp eller adekvat behandling.40