Stenmonumenten i Storvretabygden 2016 Sven-Inge Windahl

IV. Stenmonument och stenhuggeri
Den tidiga och den sena husbehovshypotesen ang. den tillhuggna stenen i skogsmarkerna
Merparten av de monument, som jag nedan beskriver (och också det stora flertalet av dem som inte fått plats i
min presentation) består av huggen sten. Det innebär att det på monumentets plats eller i dess närhet funnits en
stentägt, där stenmaterialet kluvits fram. Dagens fackarkeologer daterar i regel hugget stenmaterial i skogsmarker
till de senaste århundradena. Man tänker sig då att bönder på näraliggande slättgårdar dragit till skogs, huggit
fram sten och transporterat hem den för husbehovsanvändning. En särskild stor anledning till det ökade behovet
av huggen sten var (anser man) de successiva skiftesreformerna på 1700- och 1800-talet, vilka triggade en
omfattande nybyggnation. Utifrån en sådan sen tolkning (den sena husbehovshypotesen) av det huggna
stenmaterialet i skogsmarken följer rimligtvis att alla monument, som är uppbyggda av huggen sten är av relativt
sent datum (från de senaste tre århundradena).
Jag har dock valt att sätta in det omfattande stenhuggeriet i Storvretabygdens skogsmarker i ett helt annat
tidsmässigt sammanhang. En stor del av stenhuggeriet har enligt min mening utförts mycket tidigt (den tidiga
husbehovshypotesen) – redan under senare delen av stenåldern - av människor, som då var fast bosatta i
skogsmarken. Man utförde här ett omfattande stenhuggeri för att få fram lämplig sten för religiösa syften (för
utformning och skyltning av gravplatser och kultplatser), för profana syften (för olika hushålls - och
hantverksaktiviteter) och även för juridiska syften (för markering av boplatser och andra större territorier).
Den tidiga husbehovshypotesen angående skogsmarkernas stenhuggeri undviker några svåra problem, som den
sena husbehovshypotesen har mycket svårt att ta sig förbi. Vi behöver inte ställa oss frågan varför rationellt
tänkande bönder i relativt sen tid skulle bege sig till avlägsna och svårtillgängliga skogsmarker för att hugga fram
mycket svårtransporterad sten, när de hade tillgång till lämplig klyvsten utanför den egna husknuten. Vi behöver
inte heller ställa oss frågan varför samma rationellt tänkande bönder har huggit fram sådana enormt stora
överskottsmängder av huggen sten i skogsmarkerna – huggen sten som aldrig avhämtats.