Stenmonumenten i Storvretabygden 2016 Sven-Inge Windahl

Den skeppsliknande blockhögen som seglar fram i stenkullens sluttning
I stenkullens sluttning vid kolonilottsängen i Lyckebo finns en märklig människobyggd blockhög. På långt håll ser
den båtliknande ut med sin ovala form och lite högre stenar fram och bak. Högen ser ut som ett ståtligt skepp som
seglar fram här i sluttningen. Kommer man närmare löser regelbundenheten upp sig och blir till ett milt stenkaos
- men inte mer än man anar att högen byggts utifrån någon slags plan.
När jag granskat platsen lite närmare, har jag kommit fram till slutsatsen att det på platsen funnits en liten
bergknalle, som vid något tillfälle massakrerats och huggits upp i mindre, oregelbundna blockstycken. Att
bergknallen spontant skulle ha spruckit upp på det här sättet är uteslutet. Varken gud eller spontana naturkrafter
bygger blockhögar på det här målmedvetna sättet. Enstaka blockstycken i högen uppvisar dessutom
borrännespår. Och det bekräftar naturligtvis att det rör sig om ett människobygge. Borrännorna är inte många.
Men de finns på så centrala, bärande delar i blockbygget att de måste ha funnits redan när högen byggdes. Det är
alltså inte fråga om senare stenhuggare, som i efterhand försett sig på högens läckerheter. Eftersom jag inte är
någon större expert på olika metoder att spräcka berg, så har jag svårt att med säkerhet avgöra hur borrännorna
tillkommit. Det skulle kunna röra sig om en sprängning. Men blockstyckena är inte så vasskantade och
oregelbundna som en sprängning skulle ha åstadkommit. Och det finns inte heller några blockbitar med intakta
borrhål, som man ofta finner i sprängt stenmaterial. Och vem skulle väl i sena tider spränga en bergknalle här bara
för att på nytt bygga upp den som en imponerande blockhög - och utan att forsla bort något stenmaterial? Så vitt
jag förstår har aldrig någon väg dragits fram här, så det kan knappast handla om stenröjning för att bereda plats för
en väg. Och för övrigt tar blockhögen upp lika stor plats som den tidigare bergknallen, så ur friläggningssynpunkt
har man inte vunnit något alls. Att någon skulle ha letat efter en malmfyndighet här och gjort en provsprängning
verkar inte inte särskilt troligt. På andra sidan kolonilottsängen finns visserligen ett ganska stort stenbrott. Så
stenhuggare kanske ändå kan ha rört sig i området. Kanske har man gjort en provsprängning för att testa
verkningskraften på sprängmedlet. Och kanske stenhuggarna också ville imponera på bygdens flickor. Och det har
man nog i så fall lyckats med. För det måste ha blivit en riktig stjärnsmäll här i stenkullens sluttning. Men varför
har man så snyggt och prydligt lagt ihop det sprängda materialet i en blockhög, som närmast liknar ett
stenmonument? Nej, man måste nog hitta någon mer rimlig förklaring än provsprängning. Och antagligen måste
vi dra slutsatsen att sprängning - oavsett syfte - inte förekommit.