Vad kan Sverige lära?

akgrund
I föreskriften underströks vikten av att det fanns tillräckliga personalresurser
för att klara en adekvat vård och övervakning utan att använda
tvångsmedel, men också behovet av en lagreglering inom området. Som
svar på detta föreslog Socialberedningen 1984 en lag om skydd för
”vissa åldersdementa”. Lagen skulle inte medge fastspänning, tvångsbehandling
eller att mot den ”åldersdementes” vilja placera henne på
en institution. Den enda tillåtna tvångsåtgärden skulle vara att låsa den
avdelning där patienten vistades.
Lagförslaget avvisades med hänvisning till lagtekniska svårigheter.
Socialberedningens förslag skulle till exempel begränsa lagens personkrets
(bara gälla för personer med demenssjukdom) och de institutionstyper
där tvångsåtgärder skulle kunna tillämpas, vilket innebar att
andra grupper med behov av skyddslagstiftning lämnades utanför.
En annan anledning till att lagförslaget avvisades var en optimism
inför framtiden som byggde på att stora förändringar hade skett de
senaste åren med en utbyggnad av mindre och specifika gruppboenden
för personer med demenssjukdom och utbildning av personal. Det
ansvariga statsråd avslutade diskussionen med att säga:
…det bör kunna förutsättas att man efter hand når fram
till personalorganisatoriska och tekniska lösningar som
gör att frihetsbegränsande åtgärder inte behövs annat än i
rena undantagsfall. I den mån detta förändringsarbete inte
ger tillfredsställande resultat får frågan om lagreglering tas
upp till fortsatta överväganden”.
Beslutet, att inte anta lagförslaget, innebar att brottsbalkens så kalllade
nödregler var det enda lagstöd som fanns för att av skyddsskäl
inskränka de demenssjukas friheter. Med utgångspunkt i dessa nödregler
beslutade Socialstyrelsen 1992 om allmänna råd som handlade om
skyddsåtgärder för personer med åldersdemens i särskilda boendeformer
för service och omvårdnad.
I de allmänna råden angavs att inlåsning inte fick ske och att det inte
var tillåtet att hindra någon att lämna bostaden om det inte stod klart
att det annars skulle uppstå en situation som hotade den enskildes liv
och hälsa. Vidare angavs att nödrätten inte fick ligga till grund för rutinmässiga
ingripanden. De här allmänna råden kompletterades 1997 med
föreskrifter om individuella larm.
Frågan om lagreglering väcks på nytt
År 1999 tog Socialstyrelsen upp frågan om lagreglering på nytt genom
en skrivelse till regeringen om behovet av stärkt rättsskydd för personer
14
vad kan sverige lära? tvingande skyddsåtgärder i norge, england och holland