Vad kan Sverige lära?

akgrund
de som framfördes för 30 år sedan. Kanske blir slutsatsen att vi kommit
till vägs ände när det gäller att ta fram en lagreglering som riktas
specifikt mot en diagnosgrupp. I Svenskt Demenscentrums rapport till
Socialdepartementet gavs förslaget att istället fokusera på symptomen
och kalla målgruppen personer med allvarlig kognitiv störning. Det här
sättet att tänka ses hos länder som lagreglerat området.
Liknande debatt utomlands
Det är inte så att det bara är Sverige som har svårt att ta beslut i de här
frågorna. Debatten förs såväl inom som utom Europa om hur samhället
ska förhålla sig till vuxna personer med nedsatt beslutsförmåga.
Problembeskrivningen är likartad och utgår från att det är en svår och
komplex uppgift för ett land att begränsa autonomi och självbestämmande
för vuxna medborgare.
I ländernas diskussioner kan det handla om avvägningen mellan frihet
å ena sidan och säkerhet å den andra, mellan statens åtagande att
skydda utsatta och sårbara personer å ena sidan och vuxna personers
basala mänskliga fri och rättigheter å den andra. Eller så kan det vara
formella och legala regler å ena sidan och informellt stöd av familj och
vänner å den andra, mellan generella regler å ena sidan och individuellt
utformade insatser och hänsyn å den andra.
Slutligen kan en allmän uppfattning om att vuxna personer kan besluta
om sitt eget bästa ställas mot behovet av att försäkra sig om att
samtycket är äkta och informerat.
Tre länder att lära av
I följande kapitel tar vi upp tvingande skyddsåtgärder i tre europeiska
länder: Norge, England och Holland. Vi speglar den diskussion
som har förts och tar upp motiven till att området reglerats i Norge
och England, i Holland handlar det ännu så länge om ett lagsförslag.
Alla tre länderna har gjort viktiga erfarenheter som Sverige kan dra
lärdom av.
18
vad kan sverige lära? tvingande skyddsåtgärder i norge, england och holland