Vad kan Sverige lära?

akgrund
england holland
att skydda brukaren. Man ser en risk att en del IMCA följer myndigheternas
förslag om till exempel flytt till ett billigare boende. En annan
svaghet som sågs i implementeringsarbetet gällde distriktsläkarna (GP)
som de intervjuade upplevt vara svåra att engagera.
I Mental Healths Foundations utvärdering var fokus på de beslut som
tas med hjälp av den nya lagen 8 . Rapporten konstaterar att beslut tagna
utifrån best interest (för personens bästa) gjordes i närmare hälften av
de undersökta fallen vid allvarlig försämrad hälsa. Ungefär en fjärdedel
av besluten handlade om beslut i omsorgssituationer.
Man konstaterade att det finns två framgångsfaktorer för att ett
beslut enligt best interest-principen ska fungera bra, dels att det finns ett
bra chefsskap med klara beslut i organisationen, dels att brukaren alltid
sätts i centrum för processen.
Rapporten som är övergripande, alltså täcker in alla grupper med
nedsatt beslutsförmåga, konstaterar att demenssjukdom är den största
gruppen där beslut enligt MCA tas (38%). Därefter var det personer
med psykiatriska sjukdomar (27%), utvecklingsstörning (18%) och
hjärnskador (8%). Oavsett grupp var flytt till vårdboende den enskilt
vanligaste kategorin av beslut (26%).
En av de centrala punkterna i MCA är att personen alltid ska antas
ha beslutsförmåga, tills annat visats. Det här fungerar inte alltid enligt
rapporten. Ungefär 25 procent av besluten grundades på tidigare gjorda
bedömningar av beslutsförmågan eller på diagnos, ålder eller beteende.
Resultaten indikerar att all personal inte har tagit till sig eller förstått
lagens intentioner.
Mer utbildning behövs
Det framkom också i intervjuer med personal inom demensvården
att det svåraste i den nya lagen var just att bedöma beslutsförmågan.
Personalen blandade ofta ihop brukarens förmåga att klara sig själv
med förmågan att ta beslut. Likaså fanns svårigheter att skilja dåliga
beslut från individens möjlighet att fatta beslut. När det gäller demens
specifikt såg utvärderarna att bedömningar av demensgrad ibland
användes felaktigt som underlag för bedömning av beslutsförmåga.
Jämfört med andra grupper (psykiatriska sjukdomar och utvecklingsstörning)
var demensgruppen missgynnade när det gällde både frekvens
av bedömning av beslutsförmåga och beslut gjorda för personens bästa.
Utifrån rapportens resultat gavs ett antal rekommendationer för det
framtida arbetet. Bland annat föreslås att lagen behöver förtydligas när
8 Whose decision? Preparation for and implementation of the Mental Capacity Act in
statutory and non-statutory services in England and Wales. Mental Health Foundation, 2012.
vad kan sverige lära? tvingande skyddsåtgärder i norge, england och holland 47