Vad kan Sverige lära?

akgrund
ner med flera, som fick i uppgift att läsa och kommentera texten. En
sammanställning av remissvaren visade att en majoritet var positiva till
förslaget och motiverade det med att en lagreglering är nödvändig. En
del tyckte dock att det fanns risk för att beslutsgången skulle bli jobbig,
”byråkratisk”, och försvåra arbetet istället för att underlätta. Ungefär
en femtedel av svaren avvisade förslaget och menade att en reglering
inte är lösningen på problemen. Lagen, som skulle träda i kraft 2009,
antogs aldrig utan lagförslaget stannade kvar på Socialdepartementet
för fortsatt beredning.
En del i denna fortsatta beredning blev ett uppdrag till Svenskt
Demenscentrum att ytterligare belysa frågan kring tvingande skyddsåtgärder.
Socialdepartementet ville bland annat få mer information om hur
andra länder behandlat frågan och deras erfarenheter av lagstiftning inom
området. I oktober 2010 lämnade Svenskt Demenscentrum sin rapport,
För vems skull? Om tvång och skydd i demensvården, till departementet.
Socialstyrelsen upphäver föreskrifter
Innan dess, i juni 2010, hade Socialstyrelsen låtit sina föreskrifter och
allmänna råd för arbetet inom demensområdet upphöra. Från och med
detta datum saknar Sverige alltså regler (förutom nödrätten) för hur
tvingande skyddsåtgärder får användas i vården och omsorgen av personer
med demenssjukdom.
I november 2012 presenterade barn- och äldreministern en lagrådsremiss
för granskning hos lagrådet. För att visa den politiska enigheten
gjordes presentationen tillsammans med en representant för oppositionen.
I lagrådsremissen, som bygger på lagförslaget från 2006, fanns ett
förslag till lag om vissa tvingande skyddsåtgärder inom socialtjänsten.
Lagen skulle börja gälla från och med juli 2014. Den ansvarige ministern
konstaterade att:
Vården och omsorgen om personer med demenssjukdom
kan innebära att tvingande skyddsåtgärder ibland kan
behöva användas för att skydda den demenssjuke från
en allvarlig skada. Sådana åtgärder måste ha ett tydligt
lagstöd så att de som arbetar inom vården inte ska behöva
känna osäkerhet om vad som är tillåtet.
Enligt förslaget var målgruppen för lagen enbart personer som beviljats
bistånd enligt socialtjänstlagen i form av särskilt boende, dagverksamhet
eller hemtjänst. Målgruppen skulle också, till följd av sin demenssjukdom,
sakna förmåga att lämna ett grundat ställningstagande till
behov av vissa åtgärder och frivilliga åtgärder ska ha visat sig vara
otillräckliga.
16
vad kan sverige lära? tvingande skyddsåtgärder i norge, england och holland