Bokhistoriske foredrag. Festskrift til Jan Erik Røed

”Med ’bok’ kan vi sålunda i strikt bokvetenskapliga sammanhang aldrig avse en boks
’innehåll’, dvs. det som vi normalt kallar för ’litteratur’.” Med ’bok’ kan man enligt honom
endast mena det materiella föremålet. 5 Du Rietz vill hålla bokvetenskapen, som till
övervägande del är en historisk vetenskap, isär från t.ex. litteratur-, idé-, lärdoms- etc.
historia. Inte ens ”läshistoria” ryms enligt honom inom bokvetenskapen.
Detta synsätt motsvarar ganska väl den praxis som traditionellt varit rådande på
bibliotekshållet. Det följdes länge också av forskare utanför bibliotek, men idag är den
definition som tillämpas i akademisk forskning mycket bredare.
Såsom Du Rietz påpekat gäller den första frågan i diskussionen om bokhistoriens
forskningsområde gränsdragningen mellan det fysiska objektet och dess innehåll. Hur långt
kan man gå innan man befinner sig på ett annat forskningsområde, t.ex. inom
litteraturvetenskapen? Lundaprofessorn Per Ridderstad har försökt besvara frågan på följande
sätt: ”Book history is rather a history of communication than a history of information.” Enligt
hans tankegång betyder ’communication’ den grafiska presentationen av ett innehåll och
’information’ själva innehållet. Enligt denna definition skulle innehållet alltså inte vara en
angelägenhet för bokhistoriker. Men å andra sidan begränsar hans definition bokhistorien
ingalunda enbart till tryckta böcker. Enligt Roger Jacobsson, också från Lund, rör sig
bokhistorikern på ett område ”från stentavlor till cyberspace”. 6 Robert Darnton rör sig ungefär
på samma linje. Enligt honom kunde bokhistoria lika väl heta ”den tryckta kommunikationens
social- och kulturhistoria”, vilket nog tyder på att han går ett steg längre och tar även
läsandets inverkan på människorna i betraktande. 7
I alla fall är det uppenbart att bokhistorisk forskning inte längre kan begränsa sig till de gamla
frågeställningarna. När det är fråga om forskningsobjekt måste den följa sin tid.
Forskningsmetoderna är en annan sak. Bokhistoria är ett tvärvetenskapligt forskningsområde
och lånar därför sina metoder från många olika discipliner. Men hur långt kan den gå för att
inte förlora sin egen identitet?
Bokhistorisk forskning i biblioteksvärlden
Om bokhistorisk forskning har upplevt en renässans i den akademiska världen, hur ser det ut i
biblioteksvärlden? Även om vi kallar våra vetenskapliga bibliotek ’forskningsbibliotek’ är det
mycket litet forskning som biblioteken bedriver. Oftast är det fråga om enskilda
bibliotekariers privata intressen. I Norden är Det Kongelige Bibliotek i Köpenhamn med sitt
omfattande forskningsprogram ett markant undantag. Officiellt är biblioteket också en
forskningsinstitution och har för uppgift att bedriva forskning. En stor del av de aktuella
teman kan betraktas som bokhistoriska. Vid andra nordiska bibliotek förekommer
bokhistorisk forskning mer eller mindre sporadiskt. Vi vet visserligen inte närmare, vilken
inriktning den blivande forskningsavdelningen vid Nasjonalbiblioteket i Oslo kommer att slå
in på. Det finns vissa planer också på Kungliga biblioteket i Stockholm att intensifiera
forskningsverksamheten.
I andra europeiska länder finns det däremot flera bibliotek som antingen själv bedriver
forskning eller aktivt främjar den. Bland de förstnämnda torde det mest betydande vara
5 Rolf E. Du Rietz, En professur i bokvetenskap. TEXT vol 4 (1988) no 1 s. 4.
6 Roger Jacobsson, På bokhistoriskt vis. Ouvertyrer & utblickar. Stockholm 1998. S. 9-10.
7 Robert Darnton, What is the history of books? – Daedalus 111 (1982) no 3, s. 65-83.
Bokhistoriske foredrag s. 7