040824_miljouppdraget-rapport

långtidseffekter saknas även. Noretisteron är ett syntetiskt gestagen, som förekommer i vissa kombinerade
p-piller, och skulle möjligen kunna aromatiseras till etinylöstradiol av mikroorganismer i avloppsvatten
(Sih et al, 1967). Eftersom noretisteron dessutom är ej lättnedbrytbart och potentiellt bioackumulerande kan
risk för långsiktig miljöpåverkan ej uteslutas utan tillgång till ytterligare data.
Diklofenak och ibuprofen bedöms inte heller genom sina PEC/PNEC-kvoter utgöra någon akut risk för
akvatisk miljö. Tvetydiga uppgifter förekommer dock för log Kow för båda substanserna. Vid en konservativ
behandling av tillgängliga uppgifter bedöms de därför som potentiellt bioackumulerande. En närmare
granskning av log Kow vid miljömässigt relevanta förhållanden eller framtagande av biokoncentrationsfaktorer
kan ge en annan bedömning.
För diklofenak finns i litteraturen NOEC-värden för reproduktion eller toxicitet för tidiga livsstadier för
minst tre trofiska nivåer vilket ger en säkerhetsfaktor 10. Den känsligaste organismen är ett kräftdjur (Ceriodaphnia
dubia) med ett NOEC på 1,0 millig/L, vilket användes i beräkningen av PNEC.
Oxitetracyklin och tetracyklin bedöms ej utgöra en akut miljörisk för det område som avloppsvattnet späds
ut i. Den för oxitetracyklin och tetracyklin känsligaste organismen är en blågrön alg/cyanobakterie. Det är
inte förvånande att den typen av organism uppvisar känslighet för antibiotika. Andra algarter är 10 – 40
gånger mindre känsliga för samma antibiotika. Ekotoxicitetsuppgifter för mikroorganismer saknas. En
potentiell risk för påverkan på mikroorganismer i reningsverk och avloppsvatten kan ej uteslutas.
För atenolol, ketoprofen och oxazepam saknades ekotoxicitetsdata, vilket omöjliggjorde fullständiga miljöriskbedömningar.
Risk för miljöpåverkan kan ej uteslutas utan ytterligare ekotoxicitetsstudier.
För simvastatin saknades ekotoxikologiska data vid miljöriskbedömningstillfället. Emellertid inkom kompletterande
data i ett sent skede av utredningen. Simvastatin metaboliseras i kroppen till sin farmakologiskt
aktiva form och 55 % av dosen beräknas utsöndras i farmakologiskt aktiv form. Den utsöndrade delen av
modersubstansen (simvastatin) genomgår i vattenmiljö snabb hydrolys till den farmakologiskt aktiva formen
vilket innebär att väldigt lite simvastatin når reningsverken och än mindre når ytvattnet. Uppgifter om
övriga utsöndrade inaktiva metaboliters eventuella återaktivering i miljön ges ej. En miljöriskbedömning av
simvastatin bör således baseras på data för den aktiva formen. Data för denna visar att den ej är lättnedbrytbar,
ej har potential för bioackumulering samt ej beräknas anrikas i slam eller jord. Akuttoxicitetsuppgifter
finns för fisk, hinnkräfta och grönalg. En fullständig miljöriskbedömning av simvastatins aktiva metabolit
utförd enligt en tidigare version av riktlinjen, med Sverige som ”worst case” område visade att användningen
av simvastatin ej utgör någon miljörisk varken för akvatisk eller terrester miljö. Den aktuella
PEC/PNEC kvoten understeg 1 med stor marginal vilket innebär att även om samtliga metaboliter antas
vara lika toxiskt potenta som den farmakologiskt aktiva substansen skulle nuvarande användning av simvastatin
ej medföra någon risk för akut påverkan på miljön.
För atenolol rapporteras i litteraturen ett NOEC på 1 millig/L och ett LOEC på 10 millig/L för det sötvattenslevande
nässeldjuret Hydra vulgaris. Dessa uppgifter tyder på att atenolol ej har någon hög potential
för akut miljöpåverkan, men är inte tillräckligt utförliga för att kunna användas i miljöriskbedömningen.
Ekotoxicitetsdata för andra arter (fisk, kräftdjur, alger) saknas. För ketoprofen finns i litteraturen modellerade
ekotoxicitetsdata (ECOSAR) samt uppgifter om toxicitet i bakterier vilka ej användes i miljöriskbedömningen.
58