040824_miljouppdraget-rapport

Fetter och oljor har låg akvatisk akuttoxicitet, men kan ha hög potential för bioackumulering. Vissa ämnen
i fetter och oljor har mycket långsam nedbrytning, bl.a. de med mycket grenade kemiska strukturer, och bör
därför ingå i urvalet.
Lösningsmedel
Lösningsmedel har betydande användning i flera produktgrupper. Det lösningsmedel som används mest är
etanol. Aceton och etylacetat förekommer i begränsad utsträckning, främst i nagellack och borttagningsmedel
för nagellack. Dessa ämnen avdunstar vid användningen och bryts ner mycket snabbt i atmosfären,
varför de är mindre intressanta i denna utredning.
Konsistensgivare
Som konsistensgivare används främst cellulosaderivat och polyakrylater. De har mycket låg biologisk aktivitet
och kan inte förväntas vara miljöfarliga. Ämnena kan dock vara mycket långlivade i miljön. De kan i
viss mån jämföras med cellulosa som också har en mycket långsam nedbrytning, men som inte medför
några störningar i naturen.
Drivgaser
Drivgaser finns i betydande mängder i vissa produkttyper. De består nästan enbart av flyktiga kolväten,
t.ex. butan, propan och koldioxid. Dessa påverkar inte miljön genom att vara miljöfarliga i traditionell betydelse
utan genom att utsläpp av drivgaser till luften i kombination med kväveoxider och solljus bidrar till
bildningen av marknära ozon. Utredningen av kosmetiska och hygieniska produkter har avgränsats till miljöeffekter
i vattenmiljö, varför drivgaser inte beaktats vid urvalet av ämnen.
Komplexbildare
Som komplexbildare används ämnen med olika miljöegenskaper. EDTA är en komplexbildare som förekommer
i många produkter och har intressanta miljöegenskaper som kan motivera en närmare granskning.
Ämnet är dåligt nedbrytbart, men dess järnkomplex som kan förutsättas dominera när ämnet kommit ut i
recipienten, är fotonedbrytbart. Ämnets toxicitet är kraftigt beroende på närvaron av olika metalljoner.
pH-regulatorer och elektrolyter
pH-regulatorer och elektrolyter används i de flesta produkter, och utgörs av syror, baser och salter. Dessa
ämnen saknar potential för miljöfarlighet vid neutralt pH. De förekommer i form av joner som redan finns i
miljön och som organismerna tolererar väl.
Konserveringsmedel och biocider
Konserveringsmedel och biocider är biologiskt aktiva substanser vars funktion är att döda mikroorganismer
eller att hämma deras tillväxt. Eftersom avsikten med dessa ämnen är att de ska vara biologiskt aktiva finns
en hög potential för miljöfarlighet. Ämnen i dessa kategorier som är dåligt nedbrytbara eller som används i
stora mängder är intressanta att studera.
Pigment
Många olika pigment används och de enskilda mängderna kan i allmänhet förväntas vara små. Några ämnen
används dock i stora mängder, såsom rent kol, titandioxid och olika järnoxider, men de bedöms vara
ointressanta ur miljösynpunkt. I övrigt är ämnenas miljöegenskaper okända.
Doftämnen
Det används oerhört många olika doftämnen, och de enskilda mängderna torde därför vara små. Data för
miljöriskbedömning saknas.
Antioxidanter
Antioxidanter är en grupp ämnen som används i mycket låga halter. I gruppen finns dock butylhydroxytoluen
(BHT) och butylhydroxyanisol (BHA) med förmodat negativa miljöeffekter. De mycket låga halterna
har ändå medfört att de inte studerats vidare.
90