040824_miljouppdraget-rapport

en risk för miljön. Det är därför angeläget att få fram uppgifter om volymer för de ämnen som bedömts
vara miljöfarliga för att möjliggöra fortsatta riskbedömningar.
Flera av de ämnen som miljöriskbedömts valdes ut för att representera en grupp av ämnen med besläktad
struktur och likartade egenskaper. Det innebär att det kan finnas ytterligare ämnen med liknande miljöegenskaper
som de som studerades. De valda ämnena måste alltså betraktas som exempel och får inte ses som
en slutlig lista över de ingredienser som är de mest intressanta att studera från miljösynpunkt.
5.2 Sammanställning av nuvarande kunskap
Idag finns endast mycket liten kunskap om vilka miljöeffekter som användningen av kosmetiska och hygieniska
produkter kan orsaka. I kosmetiska och hygieniska produkter används ca 7 000 olika ingredienser.
Många av dessa ämnen ingår även i andra produkter och kosmetiska och hygieniska produkter svarar ofta
för en mindre del av den totala användningen. Få undersökningar har gjorts över förekomst av dessa ämnen
i miljön och när ämnena påträffats har det varit svårt att avgöra vilket bidrag de kosmetiska och hygieniska
produkterna lämnat. Läkemedelsverket har inte gjort en heltäckande genomgång av den vetenskapliga litteraturen
med avseende på studier av nämnda slag.
Utgångspunkten har istället varit att utgå från litteraturdata över ingrediensernas inneboende egenskaper för
att bedöma om kosmetiska och hygieniska produkter kan orsaka miljöproblem. Med hjälp av sådana data
kan miljöfarligheten uppskattas. Går det dessutom att få fram uppgifter om vilka mängder av ämnena som
används och vilka koncentrationer dessa skulle kunna ge i miljön, kan även miljörisker bedömas. Nedan
ges några exempel på studier av detta slag, varav tre stycken är svenska.
5.2.1 Läkemedelsverkets studie 1993
På Läkemedelsverkets uppdrag genomförde Försvarets Forskningsanstalt en studie angående miljöaspekter
på kosmetiska och hygieniska produkter (Läkemedelsverket, 1993). Urvalet av kemiska ämnen gjordes
huvudsakligen utifrån tillgången på litteraturuppgifter om kemikaliers exponerings- och effektrelaterade
egenskaper på den yttre miljön. Data om ämnenas miljötoxikologiska egenskaper hämtades ur handböcker
och forskningsrapporter i internationella tidskrifter. De egenskaper som ansågs särskilt viktiga att utgå ifrån
var nedbrytbarhet, adsorption till suspenderat material och toxicitet för vattenlevande organismer. Dessutom
inhämtades kvantitativa och kvalitativa uppgifter om innehållsämnen i produkterna från tillverkare.
Utredarna konstaterade att det var begränsad tillgång på uppgifter om kosmetiska och hygieniska produkters
ekotoxikologiska egenskaper och för flertalet av ingredienserna fanns inga uppgifter att tillgå. Utvärderingen
fick därför göras på ett begränsat vetenskapligt underlag och i flertalet fall genom analogibedömningar.
De flesta ingredienserna i kosmetiska och hygieniska produkter kategoriserades som lättnedbrytbara eller
behandlingsbara (i reningsverk). Följande ämnesgrupper ansågs utgöra undantag p.g.a. hög toxicitet och
persistens:
• Kvartära ammoniumföreningar (t.ex. cetrimoniumklorid, vissa kvaternium- och polykvaterniumföreningar)
• Betainer (N-alkylderivat av N,N-dimetylglycin)
• Konserveringsmedel (t.ex. parabener)
• Svårlösliga petroleumfraktioner (t.ex. paraffiner)
5.2.2 Andra rapporter inom området
I rapporten ”Miljöpåverkan av hygienprodukter” (Länsstyrelsen i Jönköpings Län, 2001) används en gängse
ekotoxikologisk bedömningsgrund med beräkning av en riskkvot (PEC/PNEC) utifrån beräkna-
81