Samhällets kostnader för olyckor - Myndigheten för samhällsskydd ...

6 Slutsatser
Syftet med denna rapport är att: (1) göra en skattning av samhällets
kostnader för de olycksförebyggande åtgärderna (2) ge en
övergripande bild över vilka åtgärder som genomförs och (3) värdera
kostnadernas osäkerhet i en känslighetsanalys. Resultaten av dessa
ansirängningar har redan visats tidigare i rapporten och jag vill i
detta avslutande kapitel inte bara upprepa mig, utan kommer att
trycka på några av de viktigaste slutsatserna och ta upp en del
kompletterande resonemang.
Rent siffermässigt är resultatet glasklart, kostnad=34 miljarder kr,
men bakom detta ligger ganska allvarliga teoriproblem. Främst gäller
detta definitionen av vad en olycksförebyggande åtgärd egentligen
är. I denna rapport, liksom i Elviks (1993), är avgränsningarna ibland
mycket subjektiva och följer inga givna ramar. Störst blir problemet
när åtgärder har flera syften och inga fördelningsmetoder existerar.
De datakäilor som används är inte i första hand inriktade oå att
redovisa olycksförebyggande kostnader, varför både för&lningen
och att överhuvudtaget hitta kostnaderna försvåras. Jag håller
fullständigt med ~lvik i hans förslag till vidare studieratt det
utarbetas mer precisa definitioner och samlas in bättre data innan nya
beräkningar utförs (se kapitel 2).
En av huvudanledningarna till att dataunderlaget är så bristfalligt är
säkert att ingen har något övergripande ansvar över området. Det är
ett stort antal myndigheter, organisationer, företag och hushåll
inblandade som vardera är expert inom sitt onpide. Ett möjligt
undantag i ett delområde är vägtrafken där Vägverket har ett
betydande ansvar, vilket också visar sig genom att dataunderlaget är
relativt bra. Man har också tagit på sig att jobba olycksförebyggande,
vilket inte är självklart, och inom området finns förteckningar över
vilka åtgärder som bör räknas med och omfatiningen av dessa är
ganska kända. I andra områden finns inte dessa förutsättningar och
detta är något som också avspeglar sig i resultatet. Transportområdet,
där vägtrafik ingår, dominerar kostnaderna (67%) och andelen är
sannolikt överskattad i relation sett till de öviga olycksplatserna.
Elvik drar också vissa slutsatser angående förhållandet mellan
olyckskostnadema och kostnaderna för de förebyggande åtgärderna.
Han påstår att det är mycket osannolikt att de olycksförebyggande
kostnaderna är större än kostnaden for olycksfallen. Jag är inte
benägen att utifran mina resultat (se kapitel 4.3) hålla med om detta.
I och för sig finns inte humanvärdet (se bilaga 1) medtaget i
olyckskostnaderna, men likväl kan man ana att det även hos de
förebyggande kostnaderna finns betydande poster som inte är
medtagna, till exempel "försiktigt beteende". De resultat jag erhållit
ligger betydligt närmare varandra än de resultat Elviks beräkningar