Unga med attityd - Ungdomsstyrelsen

utan kan uppnå evig ungdom. En av svårigheterna
med att diskutera och analysera ungdomstiden
handlar just om denna relativa förväxling
som ofta sker mellan faktisk ungdom och
föreställningar och idealiseringar av ungdom.
Samtidigt är det omöjligt att helt och hållet
skilja ut det ena från det andra. Idag lever vi i ett
mediegenomsyrat samhälle och bilder, föreställningar
och en social verklighet blandas och
mixas till det vi benämner ungdom.
Som tidigare nämnts framhålls ofta ungdomar
som ideal för flexibilitet, utveckling, förändring
och kreativitet. Hur ser det då ut i Ungdomsstyrelsen
studie? Hur ser unga på arbete,
på att resa och på att vara en del av en ny global
verklighet?
Flexibel och rörlig ungdom
I sin bok När karaktären krackelerar ger Richard
Sennett en färgstark bild av sambandet mellan
arbete och sociala attityder (Sennet 2000). Boken
inleds med ett tydligt exempel på förändring.
Genom att använda sig av två personer, far
och son, vill Sennett visa hur den strukturella
och ekonomiska omvandlingen i det samtida
västerländska samhället påverkar individer. På
en flygplats träffar Richard Sennett av en slump
en gammal bekant, Rico. De börjar samtala.
Sennett är framför allt nyfiken på hur Ricos far
har det. I samband med en studie för 15 år sedan
hade Sennett intervjuat Ricos far. De pratar
lite om fadern. Men efter ett tag blir Sennett
också nyfiken på sonen och framför allt på kontrasten
mellan faderns och sonens olika liv.
Enrico, som fadern heter, arbetade som vaktmästare.
Hans liv handlade i korthet om att slita
och arbeta ihop pengar för att kunna försörja
sin familj. Enrico gick till samma jobb varje
dag, år efter år, och skaffade sig så småningom
en bostad och drägliga livsvillkor. Livet var på
43
många sätt ganska utstakat. Hans son, Rico, utbildade
sig först till elektronikingenjör, fortsatte
sedan att studera och hamnade så småningom
på ett toppjobb i New York. I Ricos värld finns
det inget självändamål i att stanna kvar på
samma jobb hela livet. Det är snarare så att karriären
präglas av att man ständigt byter arbete,
skaffar sig högre lön, bättre arbetsvillkor och
ett ”bättre liv”. Borta är troheten mot en arbetsgivare,
tanken om kontinuitet och om ett liv
som går på räls. Om man ska bli framgångsrik
handlar det om att vara i rörelse, våga kasta sig
ut för stupet och kanske vinna allt.
Utifrån denna lilla fallstudie resonerar Sennett
om förändringar i arbetslivet och i hur man
idag utvecklar och formar sin sociala karaktär.
Ett förändrat näringsliv – där man arbetar med
flexibla organisationer, konsulter, kompetensutveckling
och nätverk – sätter krav på förändringar
i personligheten och subjektiviteten.
Detta är något han iakttar, men samtidigt är
kritisk mot (Jämför med Bjereld & Demker
2005 I Vattumannnens tid? En bok om 1968 års
uppror och dess betydelse i dag). Sennetts kritik
riktar sig mot flera av de kulturella tendenser
han studerar. I första hand handlar det om en
allmän kritik av hur samhället utvecklas i riktning
mot individualism, egoism och en brist
på solidaritet. De grupper av tjänstemän, mellanchefer,
konsulter och specialister som växer
fram är högavlönade, välutbildade och extremt
karriärorienterade. Gränserna mellan arbete
och fritid är flytande och kraven på ständig självutveckling
är höga. Denna utveckling handlar
om hur samhället skiktas allt mer och hur det
skapas en polariserad social verklighet med rika
och fattiga, med dem som förkroppsligar det
flexibla och kreativa arbetslivet och dem som
har till uppgift att serva och bära upp dessa sociala
skikt.