Unga med attityd - Ungdomsstyrelsen

des dock hennes perception. Hon granskade sin
kropp minutiöst. Hon fann alltid något att vara
missnöjd med; för tjocka ben, fula lårmuskler,
beniga armar och för mycket fett på fel ställen.
Kroppen hade blivit ett estetiskt projekt. Denna
form av missnöje med kroppen återkom i flera
av intervjuerna. Här följer ett kort citat ur studien:
Min tjej är fotomodell. Hon tycker att
hon blivit fulare sedan hon fått barn, men
jag tycker hon ser fantastisk ut. Det beror
inte enbart på att jag är tillsammans med
henne, utan jag håller ju på med fitness
och hon ser jättebra ut. Hon är inte nöjd,
utan vill se ut som någon annan. Men det
finns många som vill se ut som henne.
Många människor vill se ut som någon
annan. Du kan ju alltid gå till ett gym och
träna, men du kommer aldrig att se ut som
någon annan än dig själv (Tim, 23 år).
(Johansson 1998)
Varje dag innebär nya utmaningar. Det gäller
att aldrig slappna av, att aldrig släppa uppmärksamheten
på kroppen. Livet är fyllt med ständiga
frestelser – fet mat, läsk, godis, gott vin,
slappa dagar på stranden och långa tevekvällar.
Den livsstil som skapas på gymmet tillåter inte
sådana excesser och utlevelser utan är snarare
balanserad och puritansk. Den bygger på en
medveten hållning till livet, där det alltid finns
en risk att man förlorar det som man har byggt
upp. Dessutom är det svårt att någonsin vara
nöjd, det finns alltid mer att uppnå. Det fysiska
åldrandet innebär också ett ständigt närvarande
hot mot detta kroppsprojekt.
Man skulle ju kunna tänka sig att ungdomstiden
är en ganska lugn och behaglig period i
livet; en period man kan ägna åt sin egen ut-
48
veckling och där man ägnar en massa tid åt att
resa, uppleva saker och att förbereda sig för
vuxenlivet. På samma sätt skulle det vara möjligt
att se vuxenlivet som mer fyllt av stress och
krav. Plötsligt ska man lösa en ekvation som
består av arbete, kanske övertid, hem, barn och
krav på jämställd fördelning av allt arbete i hemmet.
Vid en jämförelse mellan olika åldersgrupper
framkommer inga dramatiska skillnader
mellan hur olika åldersgrupper beskriver diverse
psykosomatiska besvär. Däremot finner
vi andra skillnader. Den mest markanta skiljelinjen
går som ofta mellan män och kvinnor.
Kvinnor rapporterar i större utsträckning huvudvärk,
magont, trötthet och stress. Detta är
en stark påminnelse om att vi ännu inte har
uppnått ett jämställt samhälle. I tabell 3.3 kan
vi se hur upplevelsen av stress fördelar sig på
olika åldersgrupper och kön.
I åldersgruppen 16–29 år är det endast 35 procent
av kvinnorna som sällan eller aldrig upplever
stress. För många unga människor verkar
stress vara en del av vardagslivet, något man
ofta upplever och påverkas av. Nu behöver förstås
stress inte alltid vara negativ, men om vi
utökar bilden något och ser på andra psykosomatiska
variabler, framkommer det till exempel
att i åldersgruppen 16–19 år är det 36 procent
som har svårt att somna en gång i veckan
eller ofta, i samma åldersgrupp har nästan var
femte ungdom, 20 procent, magont en gång i
veckan eller ofta, 38 procent har huvudvärk och
så vidare. Detta tyder på att vi har att göra med
en ganska omfattande psykosomatisk problematik.
Dagens unga upplever också stora krav
på att vara vältränade, snygga, duktiga i skolan
och framgångsrika på alla möjliga områden.
En rimlig tolkning av denna bild är att det
finns ett slags dominerande kravbild på unga,
som är ganska svår att leva upp till. Vi kan se