Finsk sprla i sammandrag

14
KonsonantförmUdring.
I^H, Med konsonantförmildiing förstäs deu egenhet
i fiiiskan, att de häida konsonanterna A'^ ty
p göras tili inilda. Salunda göres A' tili y eller j;
t tiil d eller l^ n, r; p tili v eller m. Afven
kuuna dessa liärda konsonanter fönnildias derigenoni
att de i vissa fall aldeles uteslutas.
2S. Förniildring intraffar när de liärda konsonanterna
börja en kort öppen stafvelse, hvilken
icke är den första i ordet, men som genom böjningen
blir sluten, eller ocksä när de börja en kort
öppen stafvelse, hvilken är den tredje eller längre
bort frän biirjan. nien som genom tillkomsten af ett
r slutar pä diitong; t. ex. pata gryta. padan,
kulta gnld, kuUan , tapa sed, tavan, lohduttaa
triistar. lodutuisin , aurinko soi, auringon, au-
ringoita.
29. K förmildras efter k genom bortkastning.
elter n tili g: sasom: kukka blomma, kukan,
lanka garn. langan, tukkii, lukin täpper, vinkuu,
vingun gnäller. Efter l, r förmildras A* tili j da
I eller e foljer, ocli efter h äfvenledes tili j da e
följer. men i alla andra fall tili aspiration;, säsom:
sylki, syljin jag spottade, kulkee, kuljen Jag far,
särki mört, särjen, puhkee utspricker. puhjennut,
takqo smlder, ta'on, härkä, här'än oxe. Emellau
tvenne u plägar man föj uttalets skuU insätta ett
r; luku, lu'un, luvun.
30. T förmildras efter t genom uteslutning,
efter l, n, r tili l, n, r, efter vokal och h tili d;
säsom: soitta stör, saitan , pelto äker, pellon,
kääntää, käännän vänder, kumartaa, kumarran
bugar. koto hem, kodon, tahto vilja, tahdon, pu-