Finsk sprla i sammandrag

71
ti^9, Infinitivus äfveiiledes säsom subjekt,
meu obestämdtj t. ex. minun on tekemistä jag
har att göia, isännällä on puhumista husbonden
har att tala.
Säsom objekt förekommer denna infinitivus med
suffix och efter samnia verbum samt öfversättes da
med mer och merj sjvsom: tekee tekemistänsä
gör alit mer och mer, itket itkemistäs du grater
mer och mer (alit fortfarande).
\.
116. Substantivus V är egenteligen blott
en nogare bestämning tili subst. IV säsom: olin
putoamaisillani jag var just i begiepp (pä vägen}
att Talia.
Adjcktivus.
119. Adjekthtts begaguas säsom adjektiva
i allmänhet för att sättas tili substantiva uti sarama
numerus och kasus; t. ex. menneellä ajalla
pä den förflutna tiden, sanotulla paikalla pä det
sagda stället, jätti tulevaksi viikoksi lemnade tili
den kommande veckan.
Men dessutom brukas adjektivus uti nagra
fall, som fordra särskildt förklaring.
IIS. Genitivus singularis af bäda adjektivi
bäde i aktivum och passivum begagnas efter verba,
som utmärka nägon verksamhet af menniskans sinnen,
säsom se, höra, kanna, veta o. s. v. nä-
kee tulevan ser komma, kuuli tulleen hörde harva
kömmit, tietää sanottavan vet sägas.
Den person eller sak, som höres, ses, kännes
o. s. V. sättes i singularis uti genitivus, i pluralis
uti nominativus, dä den är bestämd, men uti infinitivus,
om den är obestämdj säsom: näki miehen