Finsk sprla i sammandrag

4T
ocli förekommer blott af indikativus; säsoin: sanoin
jag sade, sanottiin sades.
c) Perfektiini, soin säger att iiägot har skett nu
eller framdeles ocli förekommer af alla modi; sä-
som: olen sanonut jag har sagt, on sanottu det
har bUfvit sagdt, lien sanonut^ sanottu tör ha
sagt, blifvit sagd, olisin sanonut, sanottu jag
skulle sagt, blifvit sagd, sanonut, sanottu den som
sagt, blifvit sagd (uu eller i framtideii).
d) Plusquamperfektum, som säger att iiägot
hade skett och förekommer blott af indikativus; sä-
soiri: olin sanonut jag hade sagt, oli sanottu det
hade blifvit sagdt.
Mau ser häraf att perfektum bildas af hjelp-
verbets presens i alla modi och verbets adjektivus
af förfluten tid ([adjectivus secuiidiis) samt att plusquamperfektum
bildas af hjelpverbets imperfektum
och samma adjektivus secundus.
84. Konjugationen i finskan gär vidare genom
tvenne numeri, singularis och pliiralis, hvarde-
ra med tre personer. Passivum har dock blott en
person, uttryckande dermed det obestämda subjek-
tet (man, detjj säsom: sanotaan mau säger, det
säges. Optativus och imperativus kunna ha den
första person singularis hvarken i Aktivum eller
Passivum.
85. Substantivus och adjektivus kallas nominalmodi,
emedan de hafva endast nominas böj-
ningssätt, substantivus deklination, adjektivus derjemte
komparation. Af substantivus förekomma fem
olika former, af adjektivus blott tvenne. Dessa äro
af sanon.