Finsk sprla i sammandrag

Id
vanhemman f stam. kukhoy isäntä y vanhempa.
Sedän stammen sälunda blifvit fiinnen, har maii att
noga gifva akt uppä om stammen fordrar harda eller
milda vokaler i ändelsen samt om stammen genom
ändelsen blir sluten eller öppen, hvaraf beror
om konsonantförmildring skall ske eller ickej t. ex.
stam. kukko y isäntä ^ vanhempa ^ adess. kukolla
isännällä^ vanhemmalla^ ess. kukkona^ isäntänä,
vanhempana.
43. För större tydlighet kunna nomina inde-
las i sex klasser, enligt bindstafvelsens beskaffenliet:
l:o de, som hafva diftong eller läng vokal i bindstafvelsenj
säsom: maa^ työ, maanantai.
2:o de, som tili bindvokal hafva oföränderlig vokal
(o, ö, w, y)}i t. ex. kukko, tyttö, olento, suku,
mylly.
3:o de, hvilkas bindvokal är a, ä, pata, silmä.
4:o de, hvilkas bindvokal är i,- pilli, sonni.
5:o de, hvilkas bindvokal är e; kolme, lumi (st.
lumej.
6:0 de, hvilkas stam kan sammandragas (kontrakta);
vieras^ keihäs, vene' (st. vieraha, keihähä,
venehej.
I.
44. Den första klassen har alltid i infinitivus
t, genitivus pluralis tt eller d och i illativus
qvarstär h. Framför pluralis i förändras den länga
vokalen eller diftongen säsom nti 11 är sagdt. Utom
maa (se ofvan) kunna följande exempel för öfnlng
deklineras: kuu mäne, pyy hjerpe, puu träd, suo
kärr, vyö bälte, yö natt, tie väg, täi lus, pl. häät
bröUopp, sunnuntai, perjantai, lauvantai, hel-
luntai.
,